Slutet Gott Allting Gott

 

I hennes svarta ögon klara,

han ser liksom ett stup.

Det är en verklig fara

han drunknar i dess djup.

 

Nu det gäller.

Känslor väller.

Lemmen sväller.

Hårt de andas.

Stunden randas

då bägges vätskor blandas.

När de kulmen når

det för de båda går

och mannens säd hon får.

 

Han vill ge sitt bästa

till sin nästa,

och så fästa,

om hennes finger kring,

som ett heligt ting,

en gyllne ring.

 

Nu de perspektiv har fått

på den tid som gått.

Efter många långa år,

båda har fått gråa hår.

De tänker på de många gräl,

som kanske utan skäl

dem emellan kämpats.

Den oron har numera dämpats

och ett verkligt kärlekskap,

har vuxit fram i deras äktenskap.
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"

       Åter till Dikter År 2000