Sista versen?  

Mitt troende är klent,

liksom förståndet.

Att nu det ändra är för sent.

Bäst att få det överståndet.

För det hjälper ej att blunda,

nu när sista resan stunda.

De troende har nog sitt stöd,

när de står inför sin död.

Men vi som tro helt sakna

får dö i ovisshet 

om vad som komma skall.

Förvånade vi blev ifall

vi ej fick sova i all evighet

utan vid domedagen vakna.

Så när jag äntligt mina ögon sluter,

för färd till okänt land.

Karon färjan med mig skjuter

ut från flodens strand.

Och med en enkel resa utan lyx,

blir jag forslad över floden Styx.

Betalat har jag givetvis.

En obol var resans pris.

I ingången till underjordens rike

där det av dödens ångor lukta,

står Cerberus på vakt.

I denna fruktansvärda trakt.

alla honom frukta.

En vakthund utan like.

Trots att Styx jag lyckligt kommit över,

ändå ingen vila fås.

För  fyra floder till jag nu behöver

korsa förrän Dödens rike nås.  

Alltså fyra floder återstod.

Först Lethe, glömskans flod.

Sen Kokytos, Akeron,

och Pyriflegeton.

Men innan jag till Hel blir överbragt,

jag önskar något säga, 

om Ni orkar höra på.

Men då måste Ni förstå

att jag aldrig orden brukar väga.

Ej heller det som nu blir sagt.

Ni skall mig inte sörja,

utan se mig som jag stod och gick.

En som pratade en massa smörja

och var en djäkla knepig prick.

Minns mig bara liksom så:

Att honom kunde ingen vara riktig säker på.

För  den där besynnerlige Olle,

var allt en riktig stolle.

Med alla fräckt han skämtade.

Vete fan var ifrån han hämtade

allt tokigt som han sa´

till oss var da´”.

Och till Er kära, gamla vänner,

och alla andra som jag känner,

”Nu när jag tar avsked av min svarta själ,

jag önskar alla Er farväl.”.
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"