Saligt att ge

Hos den som utav hjärtat ger

till nån som hjälp behöver,

är det nåt förunderligt som sker.

Ett ljuvligt skimmer kommer över

den gode givarns anletsdrag.

Och som en sommarvind,

en vacker julidag,

ljuvligt smeker på hans kind,

hans hela liv förvandlas.

För då bytes, när han vet,

att för den arme lyckligare dagar randas,

hans eget dystra ut till ljuvlighet.

Så paradoxen sker,

att allting upp och ner sig vänder,

så att han faktiskt inget ger

utan fastmer får.

Ty inre lycka nu till honom länder,

om man saken rätt förstår.

Slutsats man av detta nog kan dra:

”Att något ifrån någon få,

är förvisso gott och bra.

Men skönare att ge ändå!”
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"