Religiöst vansinne
Överallt tycks hatet jäsa.
Man blir bestört och fly förbannad,
över hemskheterna man varje dag får läsa.
Är kanske tanken nu besannad,
om stundande Ragnarök.
För himlen lyser kraftigt röd
och i söder hörs den gök
som sägs båda ond, bråd död
Skall vi låta religiösa tokar råda,
som tror sig tjäna Gud,
och himlariket direkt få skåda,
genom kläda på martyrens skrud,
och med bomber andra mänskor mörda?
De som sådant tokigt tror,
måste vara djupt i själen störda,
då de efter fullgjort dåd kan ropa: ”Gud är stor!”.
Jag frågar mig varför
är de moderata mullorna så tysta,
medan oskyldiga barn och kvinnor dör.
Varför vågar de ej ett enda ord mot fundamentalismen knysta,
om att dess handling mot Koranen strider,
där det tvärtom predikas fridens bud,
och därför grovt den skriftens lagar överskrider,
och hädar således mot Allah sin Gud.
Inget svar jag härpå finner.
De är ju människor som vi.
Och medan levnadstiden rinner,
allt snabbare förbi,
måste vi värna om varann,
och allt ont försöka hindra,
samt göra vad vi kan,
för att varandras plågor lindra.
September
2002