Pensionärernas sommarnöje

Som en av naturen visuell prolog,

sågs över Nordsjön in till Skagerack,

komma rullande en sån Atlantisk våg,

att man tänkte, Ack

den vågen är för enorm,

att kunna va en vanlig dyning.

Månne den förebådar storm

innan morgondagens gryning?

Men då morgondagen kom
och inget syntes hända,

tycktes folkets oro liksom 

på ögonblicket vända.

Så ut på fjorden som de brukade

rodde pensionärer för att meta,  

och sågs där sedan sitta hukade

för att krokarna med småsill beta.

Var och en till sinnet lugn och trygg,

med vågors kluckande mod båtens bord,

och vaggade på Skageracks breda rygg

i väntan på att lyckan skulle bliva gjord 
Så sutto de med  en agnad rev i varje hand

lyssnande till mås och tärnors skrik

och brusandet från vågor emot strand

och stoj från badande i någon vik.

Sen på metarnas program,

 för sjön den suger skall ni veta,

togs smörgåsar och kaffeflaska fram.  

Ja sjön kan verkligen aptiten reta.

Men nån rast blev ej att tänka på,

för just då börja makrillen att nappa.

Så nu gällde det att dra om nåt man skulle få.

och sannerligen inte slappa.
 

Och när sedan de av makrill tycktes ha fått nog

till framtida förnödenheter,

de med handen, medan draggen upp de drog,

slog från tåget bort maneter,

Så nöjda och belåtna med sin fisketur,

de startade sin hemfärd emot land.

Och nu de rodde med bravur,

och svikt i årorna hem till Hunnebostrand.

                                                                        21 Maj 2003
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"