Det är synd om människan.   

Nu är julen åter här

med all sin julklappshysteri.

Det emot mig riktigt bär

se människornas bryderi

- Vad skall vi köpa?

- Vad skall vi till barnen ge?

Jag ser dem stressigt löpa

i affärerna och tokigt sig bete.

Vart tog den kristna tanken vägen?

Den om Kärlek till sin nästa

och om Jesu Krist.

Nu man verkar mer benägen

bara tänka på sitt eget bästa.

Och det är mycket trist.

Tänk på de som inte har nå´t hem.

Får de nå´t julbord med mat och tända ljus ?

Vilken jul kan dessa fira ?

Vem utav oss tänker nu på dem,

där de i den bittra kölden utomhus,

på sin höjd som tröst kan ta en bira.

Vi måste dessa ömkansvärda stackare

visa lite sann humanitet,

och ej uppföra oss som usla rackare.

För innerst inne nog vi vet

att det lika gärna kunde varit vi

som från gemenskap utestängda blivit.

Så därför bör vi ”dreja bi”

och hjälpa dem som alla tycks ha övergivit.

Tänk på detta då Ni över maten gapar,

och ej de hemlösa nå´t ger.

Dästa se´n Ni ofint rapar

och rentav skamlöst Er beter.

Det vore bättre ej de arma visa så´n förakt,

utan dem hjälpa lite grann.

Sant är som Strindberg en gång sagt,

 - Det är synd om människan.
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"