Panta Rhei

Det var mitt Panta Rhei.  

Allt flöt som i en dimma.

Någon tunnel syntes ej,

det kändes som jag skulle svimma.

”Gud bevare mej!”

Svårt att omgivningen förnimma.

Blekt likt lärft mitt konterfej,

jag låg i sjön utan att kunna simma,

och skrek förtvivlat: Nej, nej, nej!

Men så i livets elfte timma,

hjälp uppenbarade sej,

och ett ljus började började glimma

i en situation nonpareil. *

Och just då av mitt vett blott återstod en sista strimma,

var allting över – tänka sej,

– och jag slutade att rimma.

* nonpareil = oförliknelig
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"