På Kyrkogården
På ortens kyrkogård
vid varje grift
står en vård
med minnesskrift.
Ett berättat återsken
ristat uti sten,
av livet från ett gånget släkte
tills dess döden detta stäckte,
Och längs kyrkogårdens gång
lindar sträcka sina grenar
varifrån man höra fåglars sång
hylla de som sova under gravars stenar.
Gråtande och ensam
sörjande sin man
står en stackars kvinna
och söker livsglädjen att återfinna.
Bröstet kramas som av ett band
då en klapp på hennes rygg
av en varm och ömsint hand
strax gör henne lugn och trygg.
Vad som händer nu hon ej förstår,
men plötsligt hon en ljus gestalt vid sidan får
som yttrar dessa ord:
”Sörj ej, Din lycka skall förvisso snart bli gjord.”
Gestalten lägger ner en lapp i hennes ficka,
och hon hör en röst:
”Var ej ledsen nu min flicka,
läs på papperet så får Du tröst”.
Och något förunderligt nu hände.
En väldig våg av värme,
igenom henne rann
då med ens gestalten snabbt försvann
När hon så papperet ur fickan tog,
känslan av elände flög sin kos
och livsglädjen till henne återvände,
som en gåva från den ljuse eidos. *
Texten hon på lappen såg, var denna,
prydligt skrivet med en vanlig blyertspenna:
”Min Vän, sörj ej för att Din Käre från Dig gått,
utan gläds i stället för den tid som ni tillsammans fått”,
***
Och efteråt hon kan ej på något sätt förklara
undret som där på kyrkogården hänt.
Men i sitt hjärta kände hon det måste vara
Gud som en Ängel ner till henne sänt?
16 april 2004
* eidos
[ei´dcs] grekiska, 'det som ses',
'gestalt', 'form'
Tyck
till, och nämn namnet på min "Fundring"