Det var en gång

Det var faktiskt Du en gång

som skapade den känslostorm

vilken blev för mig en kärlekssång,  

så omtumlande och enorm

att när Du utan något skäl,

plötsligt ryggen till mig vände,

djupt sargade min arma själ

och förvandlade mitt liv till rent elände.

Du får ej så med mina känslor leka.

Betänk ändå jag är en man

med behov att älska, smeka

trots jag ej numera dansa kan.

Så mina känslor må Du ej förringa,

de finns och kan ej trollas bort.

Den tid jag fick med Dig tillbringa,

var alldeles på tok för kort.

Ja visst gör det ont när knoppar brista,

som Karin Boye sa en gång.

Hårt det var för mig Din kärlek mista.

Dagen blev oändligt tung och lång.

Men trots Du vållade mig stor smärta,

jag hoppas ändå att Du vet,

att längst där inne i Mitt hjärta

finns ändå ingen bitterhet.
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"