Möte – Avsked –Saknad 

Då

hon,

jäntan,

ung och blyg,

leende i smyg

i gläntan

kom

då.

Då

Den dag

allting vändes.

När av kärlek Dina

ögon började skina.

Då upptändes

också jag.

Då.

Då  

mitt liv

i så många dar

till glädje fylldes.

och helt förgylldes.

Verkligt var

mitt liv.

Då.

Nu

jag gråter

och mår illa.

Jag Dig saknar,

när jag vaknar.

Vännen lilla

kom åter!

Nu.

Nu

Du är

min heta trängtan,

om vem jag drömmer,

och aldrig  glömmer.

Min enda längtan

Du är.

Nu

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"