Morgonkänslor   

("Hon" åkte iväg till Amsterdam för studier) 

Tyst och stilla upp man går.

Tassar se´n på bara tår

fram till fönstret där man får 

se hur solen glödhet stiger nu.

Dess strålar, rusar, bryts itu

Du

ser att mina ögon blänker,

när jag tänker

hur Du mig kärlek skänker.

Bort allt sorgligt vill jag glömma,

gömma,

men Din kärleksdryck så gärna tömma.

Dricka ur den sköna koppen,

kroppen 

Din till sista droppen.

Nu Du åter reser bort en längre tid. 

Därvid

brusar mina känslor upp i häftig strid.

Den striden, den har Du förvållat.

Bortkollrat

mitt förnuft som känns helt förtrollat.

Dock behöver jag i tiden ej gå längre bak

än till i fjol då samma sak

gav mig i munnen bitter smak.

Men som den smaken ändå gick över.

Behöver

det ej bli sämre nu framöver.

Därför hoppas jag, om det ej är förmätet,

att be Dig kontakten hålla via nätet,

som får bli det nya tet-a´-tet´et.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"