Mollstämning    

Det känns som jag vill gråta.

Men mina tårar räcker inte till.

Hur kan Gudarna tillåta

att hela världen så far vill.

Allehanda katastrofer

drabbar mänskan jämt och ständigt.

Fråga är för filosofer,

om det för livet är nödvändigt.

Själv kan jag ej låta

bli att tänka på

att denna livets gåta

hittills ingen lyckats förstå.

Arbetslöshet ger många

dåligt samvete

Dagarna blir långa

utav helvete.

Skapa nya arbetsplatser

lovar man - och lyckas nog ibland,

Men trots alla goda föresatser,

rinner mesta ut i lösan sand

Livet går dock vidare trots allt.  

Man travar på i samma ekorrhjul,

snällt, som andra har befallt

även om det ej är kul.

Så passerar dag för dag.

Människorna föds  -  och dör.

Och ingen aning har jag

 - varför.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"