Mitt ljuvligaste minne
Du
var för mig
den friska fläkt
av sommarvind
som fuktiga dagar,
svepte bort allt dystra,
kvalmiga,
och lät solen
kasta slöjan
för att ljuvligt värma
min frusna själ.
Då,
upplevde jag
hur Du
likt blomman,
öppnade Din kalk
och bjöd mig dricka
Din kärleks nektar
att släcka min törst.
Ett balsam,
lenande min själ
likt Gudarnas Ambrosia.
Nu
Förgäves,
hur jag än försöker
får jag Dig inte åter.
Dock är Du
mitt ljuvligaste minne.
För alltid
Djupt förborgat
i mitt hjärta.
Tyck
till, och nämn namnet på min "Fundring"