Ett bett i äpplet ifrån årets första skörd,
och strax så tränger barndomsminnen på.
Och till djupet av min själ blir jag så rörd,
av bilder, lukter vilka virvlar runt uti mitt huvud då.
Jag minns Augustiäppleträdet där det stod
i morbror Fredriks trädgårds ena hörn,
och minns frukten som jag tyckte var så god,
även om den som fallfrukt fått en liten törn.
Jag minns – vid huset vägens kanter
där i gräset maskrosorna brann som solar
– minns de inkallade få saft av ortens tanter,
– minns mor i en av sina blåa kjolar.
– minns hur silanordning i källaren stod,
som varje sommar togs i bruk,
– minns droppar av en vätskan röd som blod,
som droppade igenom mackapärens täta duk.
Och trots att hela världen utav krig då brann,
var det för mig en god, idyllisk tid.
Allt ont som var, i barnaögonen försvann,
ty i barnets värld fanns bara lek och frid.
Men runt hela Sveriges land stod vår militär på vakt,
så vi där hemma skulle få frid och fröjd.
Och var sen hushållsgrisen fet då den gick till slakt,
så var också ägar’n nöjd.
Jag minns – hur far och jag, vi plockade
mängder utav småmåsägg
– och minns hur badgästerna blev chockade
då vi dem stekte och åt som pålägg.
– och minns att man för det mesta bara brukade
ha dessa ägg till puddingar och bak,
som man sedan med förtjusning slukade …
… Men det är ju förstås en helt och hållet, annan sak.
***
Sô kom dette knepige ô ske
att no, år tvåtusen ô tre,
dä sô förunderligt sä skulle te
att jä plötsligt minne ifrå barndomen skulle få se
Onne, goe – allt hô skallen ville ge.
Ô därför glär jä mej ve
ôm jä sô sto lide breve,
att jä ändå i noggen mån feck väre me.
21 augusti 2003
Tyck
till, och nämn namnet på min "Fundring"