Min Tidiga Jul

                         Vår gran

               stöttad utav tegelstenar

                    i en vattenfylld,

                        rödklädd

                            hink,

                   placerades av far

                   i ”bästa rummet”

          på en ljusbrun julgransmatta

                      med av mor

           broderade små röda tomtar.

                           Där

                   fick den sedan stå

                       grön och fin,

                   klädd med glitter,

                          äpplen,

                     svenska flaggor,

                och med levande ljus,

                     som var svåra,

        för att inte säga, mycket svåra

                     att få stå rakt.

                      I det rummet,

  svalt på grund av frånvaron av kamin,

                 fick julgransljusen,

                 som jämt droppade,

                  endast vara tända

          medan man vistades där inne.

                           Och så,

                        på julafton,

    efter att ha ätit av det hemmagjorda,

                   saltade syltfläsket,

                      den urvattnade

       inlagda spickemakrillen och sillen,

                           lutfisken,

             och den griljerade skinkan

                       fick vi äntligen

            gå in i det förbjudna rummet.

               Där tändes julgransljusen

                och klapparna delades ut.

                         Mjuka klappar,

                  som man ändå skulle få,

       bestående av hemmastickade strumpor,

                                vantar,

         och kanske någon skjorta eller byxa.

                              Och far

                            fick av mig

                     sin vanliga julklapp.

                     En revolver av glas

              som en gång för länge sedan

                       innehållit whiskey,

                       och som han själv

                      köpt på Hebriderna,

där han som besättningsman på ”Prairie Flower”

                           lastat makrill.

                        En whiskeyflaska

            sedan länge tömd och urdrucken,

                         men som för far,

                               varje jul

                 med samma glädje togs emot

                              med orden:

                             ”Tack, tack,

                   precis vad jag önskat mig”.

                                                                    18 december 2005

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"