Lyckan kommer – lyckan går.
I flera år de älskade varann,
men tiden plötsligt ifatt dem hann,
och de med ens förnam
hur kärleken försvann.
Trots att första tiden nu känns svår,
de ändå innerst inne klart förstår,
att efter iskall vinter följer vår,
Och ingen vill den andra klandra,
när de skilda vägar nu skall vandra,
ty de har ännu känslor för varandra.
Tunga tankar över dem nu skölja,
men snart skall tiderna som följa,
hjärtesåren dölja,
och allt det tråkiga i dimmor hölja.
För om Fortuna just nu mot dem ej tycks le,
de måste ändå framåt se,
och inte hoppet överge.
De mörka molnen kommer att försvinna,
åter ljuvligt hett skall i deras ådror blodet rinna,
och lyckan de i samma stund skall
återfinna.
