Kärlekslågan   

Hon ansiktet emot mig vänder,

och strax en låga tänder

uti min frusna själ.

Och när hon mig sedan räcker sina händer,

det mig till verklig lycka länder.

Allt känns så gott och väl.

Fylld av salighet, 

jag ser med kärlighet

hur min kvinna ler.

Bort går all min trumpenhet,

och all osäkerhet 

då hon mig, sin kärlek ger.

Jag håller henne hårt i handen,

då vi går ner till stranden.

Den kärlek vi för varandra hyser,

stärks när i den soluppvärmda sanden

vi älskar och förstärker banden.

Våra ögon utav åtrå lyser.

Efter skön, fullbordad kärleksakt,

vi svär varandra evig trohetspakt.

Aldrig förr jag känt så här.

Vad bryr mig guld och makt,

bara jag får vara i samma trakt,

där min älskade nu är.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"