Försvunnen kärlek III     

Min fasta punkt Du för mig undan ryckt,

och liksom fjärilens till synes vilsna flykt,

jag tröstlös här på jorden vandrar,

medan jag i hjärtat, sorg och glädje blandar.

Fjärilen, den endast söker blommans nektar.

Men mitt sökande efter Dig helt visst bekräftar

hettan i min kropps begär,

och hur stor min längtan är

Efter Dig, mitt hjärta fullt av åtrå,  ropar.

Men Du bara fräckt min kärlek undan sopar,

så att mina fötter vilset efter fäste famlar,

och min hela världsbild i ruiner ramlar.

Medan varje dag på detta sätt fortskrider,

återstår för mig blott drömma om de tider,

innan kärleken emellan oss försvann,

och vi fortfarande älskade varann.

Men trots det mellan oss nu råder höst,

så vill jag ej i spriten söka tröst

och däruti mitt vemod dränka.

Ty det vore att min egen stolthet kränka.

När jag så på gamla goda tider tänker,

en smula värme nog det skänker

i min frusna själ.

Och det är gott och väl.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"