Livscykeln    

Att hösten nu är här kan ingen betvivla.

Träden sänker sina näringskrav,

och bereder sig på vila,

och alla löven fallit av.

Nakna står de där i parken,

och borrar sina rötters tår,

djupt, djupt ner i marken,

dit tjälen inte når.

Deras skrovliga och tjocka bark

fungerar som ett slags ytterkläder.

Vart träd står där ensam, stark,

beredd på alla typer utav väder.

Så står de under vinterns alla dagar.

Ibland pälsklädda av snö.

Medan människorna med uppfällda kragar,

strävar fram i frost och tö.

Först i begynnelsen av nästa år,

när det från husens takskägg droppar,

och det ånyo blivit vår,

vaknar träden upp med svällande och stora knoppar.

Efter vinterns djupa dvala

börjar saven stiga under barken,

och vi får snart se vårens första svala

samt vitsipporna täcka marken.

Så fortsätter det år efter år

i evig cirkelgång.

Och nya generationer får

på så vis också höra vårens fågelsång.

Allt syns för människan

helt fantastiskt vara.

Och hennes alla sinnen kan

insupa allt det underbara.

Så innan bokens sista blad blir skrivet,

man ser med glädje på allt som var.

Se´n säger man adjö till livet

och evigheten allting övertar.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"