Liemannen  

Den Gamle står där tigande i dörren.

Med slitna kläder och med lien i sin hand.

Det dröjer inte länge förrän

han kapar livets alla band

på de personer han besöker.

Förgäves söker  många, helt på tok

kämpa emot för livet,

men i deras levnads bok

är sista ordet redan skrivet.

Så fylls ännu ett hus av sorg.

Det fälles mången bitter tår.

Hemmet känns ej längre som en borg,

när den döde ligger stel där på sin bår.

Vemodigt är att över liket vaka,

Det hjälper ej till Gudar be,

den döde får man ändå ej tillbaka.

Aldrig mera honom återse.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"