Låt Julen bli en riktig jul!

Nu nalkas åter tiden

som för den kristna menigheten

fylls av julefriden.

Men hos många gnager ensamheten,

ty de saknar hemmets härd.

För dem ett öde värre väl än döden,

som ingen människa kan vara värd.

Så på gatan skriar faktiskt nöden

ifrån de vilsnas hesa strupar,

medan i de burgnas hus,

has fest där många supar

tas i saligt rus

till mat i överflöd.

Den enes framgång

tycks va den andres död.

Så låt oss därför på en gång,

för vår egen salighet,

till dessa arma skänka,

en del av vår förmögenhet,

och inte deras heder kränka,

som vi faktiskt gör

i julkommersens högtidsdar.

Mången slagen rår ej för

den hemska sits de har.

Därför bör vi nog besinna,

att i vår oroliga och hårda värld,

ej alla sådan lycka kunnat vinna,

som vi har fått uppå vår färd.

Så låt oss nu till denna julen,

måna lite mer om dem,

som tvingas ligga  ute där i skjulen.

Låt dem få ett eget hem,

där de kan få mat och värme.

Då har vi lite broderskärlek skänkt,

och kommit något närmre

till det som julen egentligen var tänkt.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"