(Med anledning av kongressen i Stockholm den 29 januari 2000 till minne av utrotningen av judar, romer m.fl. under 2:dra världskriget.)

Den tjugosjunde januari nittonhundrafyrtiofem

kom ryska trupper för första gången fram till dem.

Här nazister fruktansvärda brott begått

flesta lägrets fångar med livet plikta fått.

Fångarna bestod av judar, ryssar, romer

fångade av nazisterna i olika progromer

Därför firas här i Stockholm nu den dagen,

då för dessa fångar, frihetens timme äntligen blev slagen.

Men medan röken ifrån krematoriernas ugnar steg,

stod svenskarna för fot gevär, och teg.

Som de tre berömda aporna, vi va,

vi inget hörde, inget såg och inget sa.

Vi valde att för tidens onda blunda,

men landets läge var då helt annorlunda.

Så även om vi hållningslösheten vill fördöma,

får vi fördenskull  inte glömma

utan fastmer försöka fatta

att Danmark och Norge av enorma tyska trupper var besatta

och som alltså stod om Sverige kring

så för vårt land var det svårt att göra någonting

som kunde våra grannars vånda lindra,

eller helst ockupationen helt förhindra.

Så nu, med facit i vår hand,

vi måste städa undan alla lik ur garderoben,

och visa upp en öppen hand

för alla människor på jorden.

Vi får ej blunda för de misstag som vi gjorde,

utan frimodigt inför alla stå till svars.

För vi gjorde så´nt vi inte borde,

Gud bevars.

Låt nu det skedda bli en läxa

för alla i vår jämmerdal,

så människans visdom måtte växa

att nästa gång vi gör rätt val. 
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"