Hur vi löser livets gåtor.

Tre miljarder ljusår bort

en stjärnhop lyser.

För Universum, avståndet är kort,

men för oss som jorden hyser,

är det ett sådant oförståligt mått,

att våra kroppar ryser.

Om det endast på vårt gröna, lilla klot

 - en fluglort i Vintergatans stjärngalax -

skulle finnas liv i smått och stort,

skapat utav Gud eller av ren flax,

har många av oss säkert sport.

Vi får vi väl se, när det är dags.

Än leva vi i ovisshet,

medan astronomerna allt längre ser

ut i rymdens evighet.

Mänskor ängsligt sina Gudar ber

om förlåtelse och barmhärtighet

och att de dem aldrig någonsin överger.

Vi kan ej alls förklara

uppkomsten av vår kultur.

Men när vi ser allt det underbara.

Floran, åkrar, ängar, alla djur,

vill vi med kraft försvara

vår gudomliga natur.

Dock efter några groggar ALLT vi vet,

och naturens gåtor lätt vi löser.

På inget går vi bet,

när vi geniknölarna ”klöser”.

Frågor som förr vållade förtret,

spritens ångor då förlöser.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"