Hon lovade så runt, men hon höll ack så tunt

Hon lovad så runt,

och dum var jag som henne trodde.

Men ack, hon höll så tunt,

för lögnen uti henne bodde.

Hon lovade att öppna sina kronblad 

likt kalken på en blomma.

och bjuda mig att dricka av sin kärleks saft.

Men löftena, de saknade en sannings kraft,

och var blott nesligt tomma.

De höll i mycket ringa grad.

Så det blev ej mig förunnat 

att denna blomman plocka

och njuta av dess nektar. 

Men även om av längtan jag försmäktar,

förmår jag icke krusa eller bocka.

Det har jag aldrig nånsin kunnat.

Så jag får stå här med min nesa

och söka svälja mitt förtret.

I ensamhet långt bort jag nu vill resa,

och försvinna lite diskret.

                                           Augusti 2002

    Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"