Gökotta   

Tidig timma.

Morgondimma.

På veranda,

kramande varandra,

man och kvinna

kärlek finna.

Eols första andedräkt

rör sig som en stilla fläkt,

och sveper undan ottans dis,

för att på detta vis,

ge solens strålar möjlighet att smeka

paret som där leka.

Mitt uti en andehämtning,

hörs en häftig flämtning.

Bägges kroppar stelnar

då de kärlekssafterna förenar.

Så ser han med stor kärlek ner

på kvinnan som mot honom lyckligt ler.

Han sig böjer tätt till hennes öra

och viskar tyst de orden hon vill höra.

- Från denna stunden nu jag vet

att älska Dig, jag vill i evighet.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"