Gamle Kung Gösta

Kung Gustav var en barsk person

och svår ha med att göra

Han hade svårt att ta reson

och ville ej på andra höra.

Ville själv bestämma var skåpet skulle stå

 och tålde ej man sa emot

Till alla de som gjorde så,

han skrämde upp med öppet hot.

Herrarna som de stora godsen ägde

sände han en mängd arga brev.

Förvisso var det ej på guldvåg som han vägde

orden som han skrev.

I breven hölls räfst och rättarting 

med Herrarna i Sveriges land.

Det var väl knappast någonting

som undgick hans stränga hand.

Ständig värk i sina tänder

gav honom ett fruktansvärt humör.

Då han röt och hötte med sina händer

och antog en ilsket röd kulör.

Nils Dacke gav honom stort bekymmer

då han kapat mången Gustavs penninglast.

Se´n Dacke bara helt enkelt rymmer

var gång de fått honom fast.

Blott Margareta, hans hustru nummer två, 

Kunde få Gustav snäll och blid.

Till henne ständigt gick hans åtrå.

För henne han alltid hade tid.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"