Som femåring på Julotta

                      Fem år
                jag sover tungt,
           under sängens tjocka,
                   varma täcke,
                  medan där ute
                i nattens mörker,
                 stjärnor glittra
                    i ett snövitt,
                iskallt landskap.

                          Så
                    i tidig otta,
                Mor mig väcker.
                   Och yrvaken
              snabbt jag skyndar
                    ner i köket,
                   för att mötas
              av den goda värmen
                     ifrån spisen,
             och doften från kaffet,
             kokat på en blandning
 av kaffebönor och rostade gula ärtor.

                          Och så,
            efter kaffe och en smörgås,
            på med tjocka vinterkläder
                      för att därefter,
     med mor och far i vardera handen,
                       och med snön,
              knarrande under fötterna
                    i den hårda kylan,
                    anträda marschen
               mot den mitt i samhället
                      tronande kyrkan.

                           Efter att vi
                      på kyrkans trappa
                     stampat av oss snön,
                    går vi in i vapenhuset,
                  där vi möts av orgelbrus,
         en ljuvlig doft från gran och stearin,
                               samt en,
                           av smält snö,
                            våta kläder,
                     lite däven fuktig lukt.

                             I kyrksalen
                           lyser överallt
                      tända ljus av stearin.
               – De stora höga altarljusen,
                – i amplarna på väggarna,
           – i de smidda ljuskronorna i taket,
                      och i de två granarna
                   på var sin sida av altaret.
                     Så stiger prästen fram
                          och i full ornat
             inleder han julottans berättelse
                             om hur Jesu,
         enligt Lukas' och Matteus' evangelier,
                         föddes i en krubba
                          i staden Betlehem.
                    Och efter julbetraktelsen
                      fylldes sedan kyrksalen
                av Ljungbergs vackra stämma
                        då han ifrån läktaren
                             började sjunga
                            ”O Helga Natt”.

                             Så går man hem,
                                  i den kalla
                        ännu mörka morgonen,
                                med minnena
                                    av lukten,
                                      ljuden,
                              och stämningen
                                  – för alltid
                     djupt förborgad i ens hjärta.

                                                             26 december 2005 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"