Ett Vissnat Blad - Ett Människoliv

Ett torrt
och vissnat, gulnat blad
som av vinden blåst ifrån sin gren
ger ett förgänglighetens återsken
att vårt liv i högsta grad
är kort.

Det känns igen
inför det tragiska
då starka känslor blandas
när sista stunden randas
för en människa
- en nära vän.

Trots min tro är klen
och religion ej kan förstå
eller på våra kända Gudar lita,
måste jag i det sura äpplet bita
och själv försöka att stå
på mina egna ben.

Dock vet jag att vi bör
betänka våran stund på jorden
och aldrig våra människobröder kränka
utan i stället Kärlek till dem alla skänka.
Jämt och ständigt vakta orden,
ty snart också vi dör.

                               9 november 2004
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"