Det Eviga Kretsloppet

Det Eviga Kretsloppet

Den gamle,

spröd av sjukdom, ålder

hängde ännu kvar vid livet

likt höstlövet

i sitt torra skaft.

Savens kraft

förtorkad sedan länge.

Huden fårad,

vissnad.

Guds andedräkt

fällde honom

liksom höstens vindil

bladet.

På det närbelägna dagiset,

bortom kyrkogårdens lövträdshäck,

kunde barnen

genom fönstren betrakta

de vissna bladens dans mot jorden.

Samtidigt som,

längre upp i backen,

fyra män i mörka kläder,

för slutlig vila,

sakta sänkte,

den döde i sin kista

ner i den mörka jorden.

Så går allt,

de vissna löven,

och den döde i sin kista