Den sista färden I

 

Äldre blir man för var dag som går.

Åt detta finns det inget man kan göra.

Glesnar gör det i ens hår,

och svårare får man att höra.

Oomkullrunklig är naturens lag.

Om det kan inga tvivel råda.

Men man kan ändå åldras med behag,

tills man uti en avlång låda,

i en kort transport
med vagn och häst

till kyrkan fraktas bort.
för att där mötas av en präst.

På kistan öser denne tre skovlar jord,

yttrar så några väl valda ord.

Och därefter man inget mer behöver,

för nu är äntligen alltsammans över.

 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"
 

         Åter till Dikter År 2000