Den Gamle Vid Havet

                   Långsamt på en öde strand
                       en ensam gamling går 
                  och i en mjuk och fuktig sand
                 hans nakna fötter lämnar spår, 
                  där vart och ett utav hans kliv
               betecknar ett utav hans levnadsår.
                     Och hans långa, hårda liv

                    har i själen lämnat sina sår.
                                        * 

                  Lyssnande till havets brus
                          han en tanke får
                     och det går upp ett ljus.
     För när han ser hur mäktigt emot stranden slår
                   Skageracks grönblå vågor
                         plötsligt han förstår

att varje människa bär sin del av lycka och av plågor

                     då hon genom livet går.
     Och som vågorna mot sanden spåren suddar ut
                           så inget återstår …
                                      *
           – Hennes jordeliv på samma sätt tar slut.
                                                                           11 november 2003

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"