Vår Kyrka -  Nu och Då

 Nu  

 Nu ställer våran Svenska kyrka

inga större krav.

Nu, om bara man sitt dop kan styrka,

läggs man välsignad i sin grav.

Nu behöver kvinnor längre ej

tiga i församlingen.

Tänka sej!

Nu kan enkannerligen

även kvinnor väljas,

till prästerliga ämbeten.

Nu kan detta tyvärr ej sväljas

inom högkyrkligheten.

Dessa en privat synod har bildat

som vägrar kvinnan att bli präst.

Deras attityd har tiden inte mildrat, 

undrar vad de hittar på härnäst.

Nu vi därför fått en splittrad kyrka,

där präster ej kan draga jämt,

som förlorat både i betydelse och styrka,

och kan verka som ett dåligt skämt.

Då

Då var kyrkan annorlunda förr.

Då domedagspredikan prästen höll

så fort man trätt innanför dess dörr.

Då var det i sanning starka ord som föll.

Då varnades för Helvetes plågor.

Då skulle varje syndig stackare,

marteras uti eldens lågor,

till glädje nog för hans belackare.

Då skulle han i evigheter pin få lida.

Då stod där ingen nåd att få.

Då var det för sent att byta sida.

Då skulle man till svars för sina synder stå.

Då dundrades från predikstol:

”Tag nu en tagelskjorta på,

för alla synder från i fjol,

så kanske du förlåtelse av Gud kan få”.

Då hölls menigheten i ett stadigt grepp.

I Herrans tuktan och förmaning.

Då hade folk om religion ett svagt begrepp

och om livets mening ingen aning.

Då fick  folket svälta på sin magra jord,

under årets alla dagar,

medan präster tyngde dem med Bibelord

och fick allt större magar.

Då levde överheten i lust och välbehag.

medan folket våndades och slet för att få föda.

De stackarna  fick vila  först den dag

då de var döda.

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"