Begravningen
I huset Vid båren
hann på begravningskalaset.
Pär För att bättra på humöret
få nog. slår jag upp en immig
Ljuset för att hejda tåren.
försvann. Klangen utav glaset,
När och spriten gör´et.
han dog Att jag känner mig så dimmig.
Jag Styrkt av supar
som släkt jag tar farväl
blev inviterad av de som sörjer
prestavera. och stackaren som dog.
Idag Se´n gör jag som jag brukar
otäckt men ser till att ingen enda själ
irriterad efter mig i stegen följer
behöva officiera. då jag går till närmsta krog.
Prästen När i sprit min sorg jag dränkt,
över liket talar det känns så lätt i sinnet.
”om en vars minne nog består Livet börjar le
och vars respekt i tiden vinner”. och glädjen kommer åter.
Den ene gästen Men jag aldrig tänkt
fram en näsduk halar att så fullständigt tappa minnet,
och torkar bort en tår att ej veta vart jag mig skall bege.
som utför kinden rinner. Sonika sätter jag mig ner och gråter.
Skall då De flesta
i denna fas, vill fördöma
jag få en djup detta sätt
depression och gråta? att sorgen lindra.
Nej, hej och hå. Att krogen gästa
Här ska tas för att glömma
en stor och iskall sup. är min fulla rätt.
Det må Gud förlåta. Det må de ej förhindra.