Inför år 2002

Slut tar nu det gamla året

som bringat mycket våld och död.

Hoppas vi med det nya får ett

som bättre lindrar världens nöd.

Mycket hänger på hur mänskan må agera,

och på vår egen attityd.

Så om ni ut i krig beordras att marschera.

Helt enkelt - Vägra lyd!

Kriget i Afghanistan, 

var mot terrorismen, 

och ej på något vis emot Islam.

Det var den blinda fundamentalismen

som tvingat fram ett steg så drastiskt.

Så till dem som har misströstat,

Hav tröst för det var faktiskt

i FN beslutet blev framröstat.

Och det med full majoritet.

Så hela världen där bakom står,

så att du bara det vet,

nu när vi gå in i ett nytt år.

Men krigen är för våran mänsklighet

en vederstyggelse,

som drabbat folk så långt man vet.

Dödat folk och raserat mången bebyggelse.

På krigets båda sidor präster står,

som Guds representanter här på jorden.

De ut med sina armar slår

och skräder ej på orden:

- Gud välsignar våra vapen,

så den lede Fi må smaka ond bråd död.

Denna trösterika kunskapen,

får soldaten med sig ut som stöd.

Men där ute skiljer ej granater

på vem de sliter uti stycken.

Nej, endast våra galonerade kamrater,

långt bakom fronten står nu rycken.

I säkert skydd de generaler sitter

som planerar den makabra slakt.

Men i deras skyddsrum tränger inga splitter.

Ty de sitter tryggt i säker trakt.

Och på frontens andra sida,

den stackars Fi lever på samma sätt.

De har det lika så till vida,

att även deras fältpräster har rätt.

Så båda sidor slår varann ihjäl

med Gud vid sina vapen.

Och ingen enda stackars själ,

får protestera om den saken.

Sjuk är förvisso tanken

att endast JAG står för det rätta.

Så därför, lägg till manken

så att vi ändringen på villkoren sätta.

Gemensamt låt oss alla hoppas   

att under detta nya år

dessa terrorister snart kan stoppas

så vi i trygghet leva får.

Den oro man inför det nya året kan förnimma

om vad en oviss framtid månde ge,

får oss, att på dess allra sista timma

till alla goda Gudar be.

Men låt oss ej inför det nya året skygga,

utan med kärlek värna om varandra.

Så kan vi sedan, någorlunda trygga, 

livets törnbeströdda stig tillsammans vandra.
 

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"