Alzheimer

I en fortlöpande, mental förgängelse

den älskade och käre sjunker ner,

allt djupare i glömskans dystra fängelse

och alltmer underligt sig där beter.

För en anhörig, så trist och vemodsfyllt,

så fruktansvärt och svårt förstå,

att den älskade, som tidigare ens dag förgyllt,

nu plötsligt – bort försvinner i det blå.

Försvinner, liksom fartyget på färden ifrån land

sig avlägsnar allt mer för varje stund,

eller som solen stilla sjunker bakom horisontens rand

vid dagens sista, skälvande sekund.

En bild utav en anhörigs bekymmer

då den älskade med omvärlden förlorar sin kontakt

– då sjukdom dennes sinne skymmer

och då hjärnfunktionen inte längre är intakt.

                                                    7 januari 2006

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"