Vi är ju ändå alla människor.

         Nu många drabbats har av sorg

               som förlorat någon nära.

Vill verkligen ”Vår Gud som är en väldig borg”

        hjälpa dem att deras trauma bära?

           Hos många av oss tvivlet gror,

          Vi är ju ändå alla – människor.

        Men kämpa emot ondskans ström,

                   vi måste och vi ska,

           emot det mål som är vår dröm

             då allting åter skall bli bra.

          För trots allt – hoppet i oss bor

           Vi är ju ändå alla – människor.

           Starkt vi för de arma känner,

                    som nu så illa mår.

        Så låt oss därför vara äkta vänner

         och dem hjälpa allt vad vi förmår.

   Det är ju på oss själva, lyckan mest beror.

           Vi är ju ändå alla – människor.

          När ödet blint omkring sig slår,

               ingen människa går säker.

             Det lämnar svåra, djupa sår,

                 som kanske aldrig läker.

   Men kämpa – för vi orkar mera än vi tror.

           Vi är ju ändå alla – människor.

                                                22 januari 2005

  Tyck till, och nämn namnet på min "Fundring"