Aldrig har jag förstått
meningen med livet.
Kanske bara Gud sin skapelseakt begått
som rena tidsfördrivet.
Vi vet att tiden som vi lever på vårt klot
Men tiden är blott en del
i vår värld så komplicerad,
att utan rummet det blir helt fel.
Ty nu är etablerad
rum-tids-begreppet i fysiken,
och trots jag knappast någonting förstått
av själva metodiken,
jag för frågan en allt större vördnad fått.
När jag sedan själv sökt att studera
tanken om en singularitet,
jag har blott kunnat konstatera,
att man hittills knappast någonting om detta vet.
Och då man ej heller känner till de platser
där rum-tids-krökning är oändlig,
kvarstår, trots verkligt stora insatser
ännu frågan som beständig.
Men tack vare stort engagemang
ifrån de forskare som frågan penetrerat,
vet vi ändå att Big Bang
nu verkligen har existerat.
Och medan astronomer i kosmos' oändlighet
bland miljarders galaxer efter svaren leta,
måste vi andra utav nödvändighet
i arbetslivets ekorrhjul fortsätta gneta.
Tyck
till, och nämn namnet på min "Fundring"