Skepparen får kavla upp ärmarna igen och ta nya tag för att börja ett nytt epoxy-jobb med att förstärka motorbädden med ny laminering. Troligen totalt onödigt! Ett faktum han inte upplyser ruffhäxan om.

Är man overkill så är man...

Dammet yr ännu mer när skepparen sätter på värmaren för att förvärma skrovet inför epoxylamineringen.

Det tar sedan en stund att göra rent de slipade ytorna med aceton ett antal gånger.

Ruffhäxan blandar till ett antal satsar med West epoxy och klipper till glasfiberväv i lagom långa remsor.

Har man gjort det förut? Jooo! Många gånger.

När värmen stiger i båten härdar epoxyn snabbare och snabbare. Ibland kanske lite väl fort.

Svettigt och stressigt.

Skepparen har ibland svårt att hålla humöret uppe.

Nästan alla blandningskärl gick åt. De var inte billiga. Som tur går de att åreranvända när epoxyn har stelnat och epoxyn går lätt att bryta bort.

Skepparen får åka och köpa mer epoxy och kanske fler blandningskärl nästa dag.

Det får räcka denna helg. Risk annars att man tröttnar. Besättningen är ju lite ringrostig efter det långa uppehållet.

Farligt att riskera den inpiration man känner. Nu tar vi det i lagom takt.