Det tunnar ut på uppställningsplan. När vaggorna körts bort är det lättare att parkera.

Tintomara är som vanligt kvar i sitt hörn och skepparen kan utan besvär parkera sin nya gamla Volvo mitt framför presenningen.

Att fika framför klubbstugan är ett nöje!

Speciellt när man kan sitta och betrakta andra som arbetar. Det är lika spännande varje gång när klubbkamraterna mastar på.

Det blir riktigt trångt framför mastskjulet när alla är på gång att sjösätta.

Skänt för skepparen att slippa trängas. Bättre att vänta tills de flesta har kommiit i sjön och mastat på.

En av de ofrivilliga gastarna - dottern - kom ner till klubben. Hon trodde att hon skulle kunna göra en insats och samtidigt bli solbränd.

Hon blev djupt besviken när hon upptäckte att hon fick jobba under presenning.

Hur hade ruffhäxan och skepparen kunnat bli så solbrända?

Ja, man kan ju fika också i solen...

Ruffhäxan kämpar på med alla gelcoatskador i bordläggningen.

Först slipar hon skadan med en Dremel, sedan rengör hon med aceton, tejpar och spacklar med gelcoatspackel. Sedan slipa, slipa, slipa med tunt slippapper när det torkat.

Det tar en evinnerlig tid.

Lyckligtvis gick det lätt att skruva bort dem utan att demontera inredningen på undersidan.

Hur satt de fast egentligen?

På söndagen blev skepparen svårt magsjuk och kunde varken sjösätta båtar som han var inplanerad att göra eller fortsätta med vårrustningen.

Som tur var fanns det riktiga kamrater i klubben. Skepparen ringde Mats B halv sex på morgonen och han ställde upp utan knot och tog skepparens sjösättningspass.