OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL... ...då skulle jag göra flera misstag nästa gång. Jag skulle koppla av mera och vara mjukare. Jag skulle våga vara dummare än jag varit den här gången. Jag skulle ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar. Jag skulle äta mer glass men färre bönor. OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL... ...skulle jag säkert ha fler verkliga bekymmer men färre inbillade. Ni förstår, jag har varit en sådan där människa som levt försiktigt och sunt, timme efter timme, dag efter dag, år efter år. Och visst har jag haft mina stunder. MEN OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL... ...då skulle jag bara ha fina stunder, en stund efter en annan. Jag skulle leva i nuet i stället för att leva så många år i förväg. OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL... ...skulle jag packa mindre i resväskan. Ni förstår, jag har varit en sådan där människa som aldrig gått någonstans utan termometer, ylletröja, regnkappa och fallskärm. OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL... ...skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna. Jag skulle dansa mera, åka mer karusell, Plocka fler tusenskönor och älska oftare. OM JAG FICK LEVA ETT LIV TILL... ...skulle jag aldrig mer vara rädd. Varför ska vi vänta med att leva till nästa gång när vi kan leva här och nu? |
||
| Insikternas bok, Brombergs |
Den här dikten skrev Nadine Star, en 85-årig dam från Kentucky i USA, precis innan hon dog. Det är hennes läkare som sedan spridit den över världen.