Klipp från: SOU 2005:116 Sammanfattning sid 14
Den juridiska analysen
Den samiska rätten och utmarksbegreppet
Avsaknaden av en definition har möjliggjort att det i dag finns
olika uppfattningar om vad samebymedlemmarnas jakt- och fiskerätt innebär. I tidigare utredningar och i det fördjupade arbete som vi
utfört finns det emellertid en samstämmig uppfattning om att det av
förarbetena till rennäringslagen följer att utmark skall tolkas som motsatsen till inäga. Enligt svensk rättstradition tolkas oklarheter i lagtext genom uttalanden i förarbeten. Enligt en sedvanlig juridisk tolkning betyder därför utmark motsatsen till inäga. Sedan lång tid tillbaka tillämpar också länsstyrelserna utmarksbegreppet på detta sätt. För att förhindra att utmarksbegreppet i framtiden skall kunna ifrågasättas bör en uttrycklig definition föras in i lagtexten. Utmark
bör då enligt min mening ges betydelsen motsatsen till inäga.
4 § Nu vilja byamän i odalby skog och utmark skifta; då njute avgärda by, efter sitt öre eller hemmantal, hälften mindre, än bolby, och äge sedan bolbys rätt där å: [men ej må avgärda by sådantskifte söka.]
Kommentar: Utmark rättsligt prövat
Vidare hävdar Ekström att ”En sedvanlig juridisk tolkning visar otvivelaktigt
att utmark betyder motsatsen till inäga och termen har under lång tid tillämpats på det sättet”.
Detta är tvärt emot vad Riksdagens revisorer kommit fram till i sin rapport ”Enligt vad som har kunnat utrönas har omfattningen av rennäringslagens utmarksbegrepp inte prövats rättsligt”.
Men det avgörande motivet är att han "omöjligen" kan utgå från något som går emot uppdragsgivarens strävan.
I utredningen på sid 185 skriver Ekström ”Vi kan omöjligen utgå från någon annan innebörd av begreppet. Om man skulle ge termen utmark en annan innebörd på det sätt som exempelvis markägareföreträdare önskar skulle det vara en kraftig inskränkning av samebymedlemmarnas jakt- och fiskerätt, något som inte eftersträvas av riksdag och regering”.
Detta är förklaringen till att han anser att en myndighets partiska tolkning och en analys i Nordisk Familjebok väger tyngre än Sveriges Rikes Lag från 1916 och 1933 års ägofredslag.
Sammanfattning:
Sören Ekströms analys av begreppet utmark grundar sig på myndigheters partiska tolkning och en analys i Nordisk Familjebok. Han medger också att utredningen är en partsinlaga då han "omöjligen" kan föreslå något som går emot riksdagen och regeringens strävan.
Utredningens trovärdighet blir med detta mycket låg och kan därför inte ligga till grund för några lagar eller beslut.
Kommentar: Tidigare utredningar
Ekström har hänvisat till tidigare utredningar, vilket är en mycket osäker analys då det kan vara fel i dessa utredningar. Faktum är att om ett fel upprepas tillräckligt många gånger blir den tillslut sann.
Kommentar: Utmarksbegreppets definition
Satens definition av utmark.
I Riksdagens revisorers Informationsrapport 1999/2000:2 Avvittringens genomförande och konsekvenser där de granskat avvittringens genomförande och dess konsekvenser i Norr- och Västerbotten redovisas statens definition av begreppet utmark. ”Länsstyrelsens definierar rennäringslagens utmarksbegrepp som all mark som inte kan betecknas som inäga”.
Ekström har valt samma tolkning som sin uppdragsgivare, och skriver.
"Sedan lång tid tillbaka tillämpar också länsstyrelserna utmarksbegreppet på detta sätt. För att förhindra att utmarksbegreppet i framtiden skall kunna ifrågasättas bör en uttrycklig definition föras in i lagtexten. Utmark
bör då enligt min mening ges betydelsen motsatsen till inäga".
Att en långvarig och felaktig tillämpning av utmarksbegreppet skall ligga till grund för en definition i en lagtext är helt förkastligt och är inte värdigt en rättsstat.
Han stödjer sig även på Nordisk familjeboks analys av utmark, och menar att ett annat tungt argument är Professor C.G. Björling analys i Nordisk Familjebok art. Inegor, 1910 som enligt Ekström ”måste betecknas som en auktoritet på området”.
Björling skriver ”Inegor, den till ett eller flera hemman eller till större gård hörande jord, som är belägen närmast byggnaderna och (åtminstone till väsentlig del) uppodlad till åker och äng eller använd som tomtplats och trädgård. Motsatsen är utegor eller utmark.”
Mot dessa argument kan ställas Riksdagens revisorer konstaterande.
Att det finns olika tolkningar av utmarksbegreppet och pekar på att i 1933 års ägofredslag där innebörden begränsar sig till ”kärr, mossar och berg samt annan dylik mark, som ej med fördel kan användas för jord- och skogsdrift”.
Och att det i lagstiftningen
skiljs på skog och utmark.