Om Japansk Spets Rasstandard

Den japanska spetsen är den lilla vita hund som alltid blir tagen för att vara en samojedvalp - till och med av folk som vet en hel del om hundar! Och visst är den lik en valp av sin större släkting. Den japanska spetsen är inte så gammal som ras betraktad.I slutet av 40-talet fick rasen officiell standard i hemlandet Japan.
Japansk Spets är inte någon inhemsk ras som många andra raser från Japan är. Uppgifterna är osäkra men man tror att rasen skapats genom korsningar av olika spetsraser som under 1920-talet importerades till Japan från så vitt skilda ställen som USA, Ryssland och Kanada.

Den har "tillverkats" i modern tid av japanerna, som ville ha en söt liten dvärghund som sällskapshund. De har använt sig av polarspetsar, & helt säkert är att samojeden fått stå för mycket av det blod som flyter i ådrorna hos den japanska spetsen. Japanerna föredrar små hundar av naturliga skäl. De har mycket små hus & små lägenheter. Hundarna får heller ej vara för motionskrävande. Helst ska dom vara mest till prydnad (japanerna älskar vackra saker)& lite sällskap när husse eller matte vill ha någon att gosa med. Och så får den gärna vara vakthund & skälla när det kommer främmande utanför huset. För att få allt detta gjorde japanerna den lilla vita spetsen. Den hade kanske sett anorlunda ut nu om japanerna fortsatt med sin avel, men så blev det inte. Japanerna började själva att köpa hundar utomlands & tog in riktiga dvärgspetsar från europa, de var ju exakt vad de ville ha & hade försökt att göra den vita spetsen till!

Nu är "Jappen" kanske populärare i europa än i sitt eget hemland. Till sverige kom "jappen" 1973, &  bakom detta stod Sture & Mari-Anne Nyström, Alvretens kennel och Cecilia Holmstedt, Ceholms Kennel. Då kallades rasen  för "japansk vit spets", ordet vit togs bort för det var ju i stort sett onödigt, den finns bara i vitt, & det finns ingen annan japansk spets att förväxla den med!
1976 hade 15 hundar importerats till Sverige, & Idag registreras runt 170 valpar per år i Sverige.

Glad och vänlig.

Att den Japanska spetsen vunnit så många hundägares hjärtan är inte svårt att förstå efter att ha mött en representant för rasen. Dess kännetecken är dess vänlighet och att den hela tiden är en glad hund. Dess vita sammetslena päls ger den en framtoning som helt enkelt är oemotståndlig.

Den är lättskött trots sin yviga päls, eller snarare tack vare den. Pälsen har en förmåga att behålla sin renhet trots lek i regn och rusk. Om läsaren vid något tillfälle bjuds på möjligheten att bekanta sig med en "jappe" så ta chansen. Ni kommer inte att ångra det!!!

Först försiktig- inte feg!! "Jappen" är livlig & står naturen närmare än många andra raser. Den har te.x; mycket stor självbevarelsedrift. Med det menas att den aktar sig för allt som kan verka farligt innan den lärt sig hur livet fungerar. Därför kan det verka som valpar & unga hundar är alltför veka, fega eller t.o.m nervösa. Det är bara deras naturliga "räddperiod" i livet & då ska inte ägaren överbeskydda den, utan låta den utforska saker & ting på egen hand.

Visst är det en ganska liten hund (30-38 cm), men den trivs bäst med mycke uteliv & mycket motion. Glöm inte att den hästammar från det evigt istäckta landet i norr. Pälsvården är lätt, borsta & kamma & passa upp för tovor bakom öron & i armhålorna. Spar håret som lossnar! Det går alldeles utmärkt att spinna garn av eller att tova. Många tror att p.g.a färgen så krävs det bad minst en gång i veckan, men så är inte alls fallet, "jappens" päls är "torr" & smuts fastnar inte i pälsen som på på många andra hundar, om det är dåligt väder & hunden blir smutig på magen, så är det bara att ta en handuk & torka efter promenaden. När pälsen torkat så är den lika vit & fin igen. Även vissa alergiker kan ha en jappe på grund av den torra pälsen, våran dotter har astma & vi kunde inte ha kvar våra hundar av rasen Newfoundland & rottweiler, men "jappar" fungerar alldeles utmärkt!!( med det har jag inte sagt att alla kan!!)

( Hämtat från Japanska spetsklubbens hemsida!)

All contents are copyrighted ©2003 by Margareta. Siljeström, Noidens kennel