I veckan offentliggjordes påven Benedictus XVI: s diskussion i ämnet "Children and the Media: A Challenge for Education".

Påven är där mycket kritisk till bland annat våldsamma datorspel. Han säger att dessa spel är både perversa och motbjudande. Han anser vidare att de media man låter sitt barn påverkas av bör innehålla sådant som lär barnen grundläggande mänskliga rättigheter, värdet av äktenskapet och familjelivet, samt positiva mål för mänsklighetens del. Påven menar att det är föräldrarnas, skolans och kyrkans ansvar att hålla negativa typer av media från barnen.

Men … varför gäller det bara spel? Borde inte påven se över sin egen ”guide” i stället? Om vi avlägsnade allt som innehåller våld, skulle det bli rätt så lite kvar av vårt europeiska kulturarv. Bibeln skulle också försvinna. I Bibeln hittar vi nämligen mängder av våldsskildringar, maktmissbruk, förräderi, strid och död. Gamla Testamentet kan, något generaliserande, uppsummeras som en studie i ämnet - öga för öga, tand för tand. Bland annat hittar vi skildringen om när David ska slåss mot Goliat.

”Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen”. Samuelsboken 38 – 39

Fast uppenbarligen var David för liten och svag för att orka bära rustningen så han fick ta av den. Istället tog han några släta stenar från en bäck bredvid för att ha till slunga. Med stenarna som vapen vann han sedan över Goliat, trots att denne var mycket starkare och större. När David dödat Goliat och denne fallit sprang David fram och tog hans svärd och högg huvudet av honom.

I berättelsen om David är den här halshuggningen inget som fördöms och anses som fel. Tvärtom framställs David som en stark segrare som kan stå upp för sitt folk. Det berättas också att Gud var med honom, att David blivit utsedd till att vara nästa kung och att det varit Gud som låg bakom den utmärkelsen.

Påven är knappast rätt person att tala i den här frågan. Våld är en oskiljaktig del av vår kultur så varför är bruket av våld i spel ett problem för påven om våldet är så väsentligt i vår kultur och historia?

Att det finns våld i Bibeln, betyder inte att det är en ond bok. Snarare framställer Bibeln en helhetsbild av människan, utan att slå undan obehagligheter.

Självklart är det alltid föräldrarnas ansvar att se till att barnen inte utsätts för onödigt våld och faljerande etik. Våldsamma händelser i spel betyder inte att spel gör barnen våldsamma, absolut inte. Däremot bör vi föräldrar försöka förmedla vad innebörden i mediet är och vad man får ta med sig ut i livet och bort från datorn.

När är våld nödvändigt i fiktion? För att det ska uppstå någon kraft i exemplen på våld i film eller spel, måste det ligga en önskan om rättfärdighet bakom våldet, om rätt för alla och inte bara för den som har makten. Den som använder rättfärdigt våld för att eliminera sina fiender måste själv kunna drabbas av våldet, om det ska vara trovärdigt som exempel i dagens spel.

När våld används i konst, vill jag förutsätta att det ska belysa hur vi ska förhålla oss till våld som fenomen. I naturen får jägaren sitt byte och kretsloppet består. Människan däremot har skapat en ordning utanför naturen, där våldet inte belönas. Våldet kan istället leda till att allting ödeläggs. Människan har kanske gått om Gud i potential. Trots sin gammaltestamentliga böjelse för översvämningar och landsplågor betvivlar jag att Gud skulle vilja förstöra sin skapelse.

Det ligger också en otrolig ironi i att just när vi hade lärt oss ödelägga hela planeten, så blev vi också i stånd att resa ifrån den och se hur liten och sårbar den är. Är det därför vi har förstått att Gamla Testamentets många exempel på iskall hämnd inte längre är något gott rättesnöre för oss?

Står det inte någonstans att den som är utan skuld skall kasta första stenen? Det är kanske något att fundera på för påven.