Var det gick snett vet vi inte! Vi vet inte varför eller när han började spela Internetpoker. Vid ett tillfälle när han fortfarande bodde hemma såg jag honom vara inne på en sådan sida, jag sa till honom att jag inte accepterade sådant spel här hemma och han tog ut sina pengar därifrån igen.

Jag såg honom aldrig mer spela och vet inte heller om han gjorde det eller om det var en engångsgrej då som senare tog fart och slutade med en stor krasch.

Jag vet att han ibland spelade vanlig poker med sina vänner hemma hos honom men det här med Internetpoker är något som vi nystat upp efter hans död. Vid ett tillfälle i somras berättade han att han vunnit 16000 kronor på poker och jag blev förskräckt och frågade honom om han spelade om pengar. Han försäkrade att det bara var en engångsgrej och jag hade ingen anledning att misstro honom.
Man tror inte att någon som dricker ett glas är alkoholist, eller hur?

Efter att vi hittat honom död i hans lägenhet började vi leta igenom hans dator för att om möjligt hitta något brev eller svar där. Vad vi hittade var ett flertal olika ikoner till olika pokersajter. När vi vände oss till banken för att avsluta hans konton kom nästa chock, han hade banklån på 200000 kronor lånade vid olika tillfällen och när vi började titta på hans kontoutdrag såg vi att han gjort överföringar till olika spelbolag.

Vi fick även höra av andra att han besökt någon pokerklubb i stan. När jag ringde hans arbetsgivare för att berätta vad som hänt fick jag höra att han inte varit där på flera månader och att han innan han slutade bara hade suttit där och spelat Internetpoker med ambitionen att bli professionell pokerspelare. Nästa chock kom när vi i hans post hittade olika kravbrev och vräkningsbeslut från kronofogden, det visade sig att han inte betalat några räkningar de senaste månaderna förutom mobiltelefonen och Internetabonnemanget vilka ju var hans "arbetsredskap", utan vilka han snart skulle bli avslöjad.

Vi hittade också i hans dator ett brev som han skrivit i somras, flera månader före sin död, där han berättade hur dålig han mådde, att livet var som en tunnel utan ljus och att han inte kunde förstå hur det blivit så fel. Vi tror att han trodde att han hade full kontroll över sitt spelande och han trodde nog verkligen att han skulle kunna försörja sig på det en dag. Jag trodde verkligen att jag kände min son utan och innan.

Vi hade en nära och regelbunden relation, vi brukade träffas och äta lunch ihop och då gjorde han sken av att han kom från jobbet (som han inte varit på under flera månader), kompisarna och flickvännen trodde också att han jobbade. Hade han några problem så ringde han alltid till mig och vi kunde sitta i timmar och prata om allt möjligt. Han anförtrodde sig alltid till mig, förutom denna sista gång.

Att upptäcka att han levt ett dubbelliv och lyckats lura alla som stod honom nära är tufft, jättetufft. Jag vet inte om jag kan säga att detta har med hans tidigare spelande och Counterstrike att göra, han hade kanske upptäckt Internetpoker ändå.

Den enda som vet och kan svara på den frågan är Christian och han finns inte längre här. Vi tror att Christian skämdes över hur fel det blivit och som han skrev i sitt brev han ville inte göra någon annan illa för att han själv mådde dåligt, därför sa han inget, därför bad han inte om hjälp denna gång. Vi vet inte om det var så men vi har lagt ett pussel och tror att vi kommit rätt nära sanningen, men hela sanningen kommer vi aldrig att få veta.

Detta har inte inneburit att de andra barnen inte längre får spela datorspel, de har fortfarande sina 1 1/2 timme /dag men en sak vet jag och det är att jag kommer att vara mycket mer uppmärksam och tjatig på dem än vad jag var på Christian.

Christian var en vuxen människa och jag ville inte lägga mig i hans liv för mycket. Ungarna växer upp och blir vuxna och måste få lära sig att själva ta ansvar för sina liv och för sina misstag. Sen kan vi som vuxna bara finnas där och stötta dem, ge råd och finnas om de vill och behöver oss.
Feedback
Hem