Sandberg har träffat på många typer av spelmissbrukande barn där det har gått så långt att de till exempel hotar mamma och pappa med kniv när de inte får spela. Owe menar att det är viktigt att sätta gränser i tid.

”En 12-åring ska inte spela mer än tre timmar per dag och måste även ha andra intressen. Föräldrarna har ansvaret, det är viktigt sätta gränser tidigt. Det är lättare att ta fighten med en 12-13 åring än med än 17 åring, 1.95 m lång 120 kg som hotar morsan med kniv när hon säger åt honom att sluta spela.”

Det finns mycket som är bra med dataspel. Med rätt spel är det en bra form av socialt umgänge, som uppmuntrar gemensamt problemlösande och samarbete. De kan också ge barnen självförtroende i och med att de lyckas klara av spelen och att de lär sig saker. Datorspel är inte skadliga i sig. Men ett barn ska naturligtvis ha andra intressen i livet vid sidan om spelandet, det är viktigt att delta i utelekar, sportaktiviteter och att ha andra kompisar att gå på bio eller på annat sätt umgås med.

Owe menar att över 40 000 spelar mer än 40 timmar per vecka. Dessa personer är i riskzonen för datamissbruk. Abstinenstecken är när man blir irriterad och ilsk då man inte får vara uppkopplad. Det gäller att få hjälp tidigt.

Det gäller alltså att inte ha datorn som barnvakt när man är förälder, man måste engagera sig i sina barn oavsett om det gäller valet att spela fotboll eller intressera sig för dataspel. Esport är på frammarsch i världen men Owe ser ingen utvecklingsriktning i att man gått vidare till missbruk bara för att man väljer att syssla med elektronisk sport.

”Visst, i några fall har Counter-strike spelare fortsatt med nätpoker och det har gått snett men svårt att säga om det är en trend.” säger Owe som vidare berättar att det inte finns någon bra hjälp för spelmissbrukare att få i Sverige i dagsläget.

Owe har bland annat hjälpt igång ett behandlingshem i Småland (Linnebygdens Behandlingshem) för datamissbrukare. Det är det enda som finns i Sverige för närvarande. Varför det givetvis också är svårt att få platser. En förälder till någon som gått långt i sitt missbruk får det svårt menar Owe.

”Om man vänder sig till socialtjänsten hänvisar dessa vidare till Barn och Ungdomspsykiatrin (BUP) som ger antidepressiv medicin. Det hjälper naturligtvis inte mot spelandet som blivit ett missbruk. Missbrukare måste få behandling mot sitt beroende.”

Owe avslutar med att berätta att han tycker att det är väldigt roligt med dataspel men han uttrycker också en oro över det faktum att cirka 6-8 % av alla som spelar fastnar. När så många hamnar i en beroendesituation är det ett folkhälsoproblem enligt Folkhälsoinstitutet.

Ändå finns ingen hjälp att få. Det som förmodligen behövs är en ny lagstiftning och någon som tar tag i problemet innan det får allvarliga konsekvenser. Framförallt tror vi här på redaktionen att det behövs aktiva, engagerade föräldrar som inte helt förbjuder spelande men som vågar säga ”Stopp, nu måste du ut och göra något annat en stund”.

Föregående sida
(C)PCGaming.nu 2007/ Magdalena Larsson
Feedback
Hem