Första tiden.
Första gången jag träffade min människa var jag bara tre dagar gammal. Jag kunde inte se
henne men jag kände på lukten att hon var en människa som jag skulle kunna trivas med. Hon
tog så försiktigt i mig och det märktes att min mamma hade stort förtroende för henne.
Hon fortsatte att komma och hälsa på och efter ett par veckor fick jag verkligen bevisat att
hon brydde sig mycket om mig. Det var så att vi var två ungar i kullen, en pojke och en
flicka. Det fanns en annan människa som erbjöd sitt hem, men bara till en pojke eftersom hon
redan hade två hankatter. Därför hade de tidigt konstaterat att jag var flicka och min bror
var pojke, men efter några veckor blev de osäkra och började tro att det var tvärt om. Min
människa blev jätteledsen eftersom hon tyckte att jag var sötast. Vi försökte berätta att de
hade haft rätt från början, men som vanligt fattade de inte vad vi sa.
När jag var åtta veckor gammal åkte jag och min mamma hem till min människa. Mamma hade varit
där förut så hon kunde visa mig runt. Förutom min människa bodde hennes mamma där och en stor,
svart, lurvig hund som hette Churley. Eftersom mamma hade träffat hunden förrut kunde hon
berätta att det var en snäll och lugn hund som jag inte behövde bry mig om. Hon hade själv
försökt provocera den många gånger, men den lyfte inte ens på ögonbrynen.
Allt jag behövde fanns inne på min människas rum, mat, vatten och en toalett och när mamma
åkte hem efter ett par veckor så hade jag äntligen mitt eget revir.