Khonsu

Matte Theresias ord om Khonsu:

Jag blev femte ägaren åt honom fr o m han var 7 år. Jag hade dock varit hundvakt åt honom periodvis i två års tid innan jag tog honom helt. De tidigare ägarna orkade inte med honom och hans aggressiva sätt mot andra hundar. Rätt jobbigt att ha honom i koppel och möta andra hundar. Min kollega som jag fick honom ifrån köpte honom av barmhärtighet nedifrån en kennel i Skåne där man hade Faraohundarna i hundgårdar!!!! Den frusna rasen som inte sätter mer hår! Han var hundgårdens hackkyckling och hade varit ute hos två olika ägare men kommit tillbaka till kenneln då de inte orkat med honom. Min kollega hade släppt Khonsu en gång under de två åren hon hade honom och då var han borta i 5 timmar innan de hittade honom. När jag tog över honom började jag släppa honom lös på Järva och det var inga problem att kalla in honom. Någon gång försvann han iväg men dök upp igen efter en 5-10 minuter. Det var mest i början han drog iväg och det var nog nyhetens behag. Efter en tids träning höll han sig i min närhet. Det var heller inga problem att möta andra hundar och hälsa när han och de andra mötande hundarna var lösa. Lugnt o fint blev det då. I koppel fullständigt omöjligt att få honom lugn. Han var en mycket tacksam hund och han ville alltid vara till lags och jag gjorde allt jag kunde för han skulle ha det bra och inte bli understimulerad. Lämnade nästan aldrig honom själv och i så fall bara ett par timmar.

När jag var hundvakt åt honom märkte jag att han drack en väldans massa vatten och kissade floder och hade det här polishumöret bla. Dessa symptom och några fler visade på att han var en Lycopodium individ om man ser det ur en homeopatisk aspekt. Han fick därför Lycopodium i tre dagar och sedan var det historia med det eviga drickandet och kissandet. Stort lever o njurmedel så någonting var i obalans helt klart och det förstod jag ännu mer när jag såg förbättringen efter givan. Annars var detta en MYCKET frisk hund. I slutet av sin levnadstid – de sista tre månaderna så fick han hastigt problem att hålla ihop benen. Fick pålagringar snabbt i tår och fötter så han snubblade ofta, fläkte sig och fick svårt att stå på benen tillslut. Vi fick lägga ut mattor över hela lägenheten så han inte skulle glida isär m benen. Problemen eskalerade den sista veckan och även om han fick antiinflammatioriskt från veterinären, läkande homeopatmedel och mycket hjälp med att resa sig, från oss, så gick det inte längre. Han var helt klar i huvudet och ville vara med men kroppen höll inte. Jag bestämde mig kvällen innan att dagen efter var vi tvungna att låta honom somna in.

En mjuk, speciell hund som inte haft det så kul de första levnadsåren fick i alla fall det jättebra de sista åren hos oss. Han finns alltid med oss i våra minnen.