skriv ut »     

Lära hunden spela död, öppna dörrar och räcka vacker tass. Det är bara några av alla nyttiga och onyttiga tricks din hund kan lära sig. De allra flesta hundar behöver och gillar leken och aktiviteten som följer med träningen. Här får du en rad utförliga tips om hur du tränar din hund inomhus.

En övning man kan göra inomhus är när hunden på din tillsägelse hoppar upp på din rygg, när du står på alla fyra på golvet.

Tänk på innan: Det här är en cirkuskonst som inte passar alla, varken två- eller fyrbenta. Och vi kan direkt sortera bort alla hundar som är för tunga. Du måste antagligen ha en medhjälpare för att locka upp hunden. När den har kommit upp måste ni berömma mycket lugnande, så att den inte kliver omkring eller hoppar ner igen. Om du vill kunna göra den här övningen själv med din hund senare, så är det du som ska starta övningen med de ord som ska få hunden att hoppa upp.

Vad ska jag säga? Visst kan man säga ”upp” eller liknande vanliga ord från andra balansövningar. Men det som gör övningen lite extra komisk är ifall man hittar på något annat att säga. En labrador som jag kände hoppade upp på ryggen på sin matte när hon sade ”Vad gör hunden på cirkus?”

Inlärandet: Du ska alltså stå på knä med händerna på golvet, så att din rygg blir så rak och platt som möjligt. Säg de ord du valt för övningen. Med eller utan hjälp av andra ska en hand med en frestande godisbit placeras på din rygg. Belöna hunden när den är halvvägs, alltså redan om den placerat sina framtassar på dig men med bakkroppen kvar på golvet eller marken. Nästa steg är att hålla inne med belöningen till hunden tagit sig upp helt och hållen. Det behövs antagligen många träningspass innan hunden förstått vad du är ute efter.

Utveckla övningen: Naturligtvis blir det svårare om ”cirkushästen” rör sig. Försök att krypa försiktigt framåt. Om hunden kan hålla sig kvar då är den mycket duktig. Om den kan lägga sig ner på din rygg är det ännu svårare.

Att behålla en godbit på nosen är en klassisk gammal cirkuskonst, som faktiskt kräver en hel del kroppskontroll.

Användbart: Det här är en övning hunden faktiskt kan göra om den är skadad i ett ben eller en tass, för den kan göras liggande.

Tänk på innan: En oerhört glupsk hund kan ha svårt att göra det här. Kanske kan då en bit hårt bröd eller annat mindre gott, vara ett knep som gör självbehärskningen lättare. Var också aktsam så att det inte blir ett så starkt förbud för hunden att det gör övningen obehaglig.

Vad ska jag säga? Några förslag är ”vänta”, ”inte röra” eller ”stilla”. Tonen får inte vara ovänlig. Småprata glatt hela tiden så att hunden inte blir illa berörd av det svåra och främmande förbudet. När hunden får tillåtelse att ta godbiten väljer man ett ord som ”varsågod” eller vad man brukar säga i en situation när hunden väntat på att få äta något.

Inlärandet: Hunden måste sitta absolut stilla med nosen framåt eller rakt uppåt. Någonstans på nosen lägger man sen godisbiten, så att den inte rullar ner när hunden är stilla. Håll i hundens nos i början och släpp gradvis, samtidigt som du förmanar den att inte röra sig. Den måste sitta stilla och vänta till du säger ”varsågod!” eller liknande. Då får den göra vad den vill, gapa eller bara tappa godiset för att kunna äta upp det. En del hundar använder sig av en knyck för att först slänga upp godiset i luften, vilket gör det till ett tjusigt trick innan den fångar och sväljer godbiten.

Utveckla övningen: Att sitta med nosen rakt upp mot taket och halsen utsträckt, med godisbiten placerad på nosen nedanför näsborrarna, kräver exakt kontroll och precision för att det är en sådan liten yta att balansera godbiten på. En annan och svårare variant är att lära hunden att ”snusa”. Då lägger man in godisbiten innanför läppen på hunden. Den får förstås inte röra godbiten förrän du säger till. Säg ordet ”snusa” blandat med de ord du använde när hunden inte fick ta godiset från ovansidan på nosen. På din tillsägelse får den äta upp godbiten.

Det finns klassiska övningar som är så vanliga att man kanske inte tänker på att det är rena balansövningarna. ”Sitta fint” är en sådan. Hunden ska sitta på sin bak och med framkroppen upplyft. Går att göra inomhus, om det är halkfritt underlag.

Tänk på innan: De flesta hundar brukar klara det här när de vuxit upp och fått balans i kroppen. Det kan fresta hårt på ryggen så hunden får inte ha ont där! Det är mindre lämpligt för framtunga raser, som bulldog och hundar med överdrivet lång rygg, som tax. Men det kan gå ändå.

Vad ska jag säga? Den här posen är ju ett klassiskt tiggknep för en del hundar, så man kan förstås säga ”tigg”. En del hundar som gör den här övningen brukar sträcka upp framtassarna så högt att man kan säga ”Upp med händerna!”

Inlärandet: Hunden ska först sitta vanligt. Hjälp sen till genom att hålla en godisbit en lagom bit ovanför hundens huvud. När den reser upp frambenen för att nå godiset ovanför sig kan den behöva stöd för att klara balansen. Kanske med någon bakom sig eller en arm att stödja framtassarna på. Sedan måste man börja minska på hjälpen.

Utveckla övningen: Om hunden gör något annat samtidigt som den sitter så här blir det extra svårt. Den kan till exempel samtidigt vinka med en tass, lägga en tass över nosen, skälla en gång. Instruktion för de övningarna kommer senare.

Att ”dansa” på bakbenen är en parallell övning till att ”sitta fint”. Hunden står på bakbenen och rör sig hit och dit eller snurrar runt. Går också att göra inomhus om underlaget är halkfritt.

Tänk på innan: Det här är en svår balansövning som kräver styrka i bakkroppen. Vilket innebär att vi inte kan kräva av hunden att den håller sig uppe så länge i taget. Den måste också ha friska höft- och knäleder för att klara av påfrestningarna. Övningen är mindre lämplig för framtunga hundar och dem med extremt långa ryggar.

Vad ska jag säga? ”Dansa” eller ”Kan du dansa?” passar bra.

Inlärandet: Nu måste hunden upp och balansera på bakbenen. Det får du den att göra genom att långsamt höja en godsak en bit ovanför hundens huvud så att den sträcker på sig. Fungerar det inte på en gång får du hetsa mer med godbiten, kanske lyfta den ännu högre och eventuellt hjälpa till med ett uppmuntrande ”upp”. När hunden rest sig på bakbenen säger du ”dansa”, rör godbiten till exempel runt i en cirkel, så att hunden följer efter några steg. Sen ska den få sin belöning. När den klarar det bra, måste man öka kravet till att hunden ska ta ett par steg till innan godbiten kommer och tänja på kravet lite i taget. Ge berömmet hela tiden hunden är på bakbenen.

Utveckla övningen: Om du vill att hunden ska kunna dansa utan att du är med och styr med handen, får du vara extra noga med att ofta upprepa orden du valt, till exempel ”dansa” samtidigt som hunden gör det. Blanda orden med beröm, så blir hunden glad samtidigt som den lär sig de nya orden. Du får sedan steg för steg ta bort hjälpen med godiset, så att den till slut kan dansa runt med dig stående vid sidan om, eventuellt med små fingergester, men utan stora hjälper och utan godbitar.

Hunden kan lära sig öppna en dörr med hjälp av nosen i dörrspringan.

Användbart: Hunden lär sig inte att öppna med dörrhandtaget, så en stängd dörr förblir stängd även efter den här övningen. Att hunden kan skjuta upp en dörr som inte är helt stängd, genom att trycka på dörren, kan förstås vara bra om hunden av misstag hamnar på fel sida av en halvstängd dörr och vill komma därifrån.

Tänk på innan: Vill du inte att din hund ska kunna öppna en dörr som står på glänt, ska du inte lära den det här. Det finns risk att den utnyttjar kunskapen någon gång när det inte passar dig. Men å andra sidan, lämnade man dörren på glänt får man väl skylla sig själv?

Vad ska jag säga? Du kan förslagsvis säga ”öppna dörren”. Men du behöver inte använda något speciellt ord, då det här kanske mest kommer att användas på hundens eget initiativ. Det kan räcka med att du lockar på den.

Inlärandet: Öppna en dörr på glänt, placera hunden på den andra sidan dörren. Om den öppnas från hunden är det lättare. Om dörren öppnas mot hunden är det förstås svårare, men det går det med. Locka på den. Du kan välja att den inte får använda tassarna för att öppna dörren, för det kan ge repor. I så fall ska du mjukt säga ”nej” om den väljer att krafsa. Uppmuntra om hunden använder nosen för att putta. Beröm då den kommer på det rätta och snart kommer hunden att kunna putta upp dörren och komma till dig.

Utveckla övningen: Att öppna och stänga en dörr med dörrhandtaget, är verkligen en överkurs. Det är under förutsättning att du inte har något emot att hunden kan öppna en stängd dörr när den vill. Det är förstås lättare för en stor hund som kan nå upp till dörrhandtaget, men en liten hund kan också lära sig, om man ger den ett hjälpmedel. Här kommer sannolikt hunden att använda munnen eller tassarna i åtminstone några av momenten, men vill man ha hjälp med att öppna och stänga dörrar får man acceptera att det möjligen kan bli repor. Man använder sig av något som är lätt att ta tag i och dra, till exempel en bit gummislang. Man knyter fast ett snöre i slangen som leder till handtaget och så har hunden ett redskap att manövrera dörren med. Framför allt när den ska dra en öppen dörr till sig för att stänga den. Eller när man ska dra ner ett handtag i en stängd dörr. Om hunden är stor nog att nå till handtaget när den står på bakbenen, kan man korta in snöret bit för bit och som sista steg trä på gummislangen på handtaget som en hjälp att gå över till att greppa över enbart handtaget.

Så kommer vi till vad som kan kallas ”inlärning på skoj och till nytta”. Vid inlärning på skoj är just poängen att roa dig själv och andra, det finns ingen annan ”användning” av de övningarna. Smaken är olika och här finns stor spridning på tricks, välj det som passar din humor! Glöm inte att i aktiveringens värld är det inte viktigast vad du gör, det är att du gör något över huvud taget! Försök vara uppfinningsrik och utnyttja vad din hund har talang för, kanske har den ett läte som låter udda och annorlunda, kanske rör den sig på ett lustigt sätt när den vill tigga vid matlagningen. Ta till vara det speciella, belöna, säg ett ord för det hela och försök sedan locka och förmå hunden att göra det på signal. Därpå kan du ha världens mest ovanliga konst att visa upp! Min yngsta rör sig på ett märkligt sätt inför utdelningen av hundmatskålarna. Hon sträcker sig och rör sig framåt på taxhöjd med frambenen utsträckta i en lustig rörelse, jag kallar det ”Funny walks”, och tänker på sketchen med John Cleese. Många gånger är det vad du säger som gör en konst underhållande!

Hunden ska ligga på sidan och se ”död” eller ”avsvimmad” ut.

Tänk på innan: Tänk på att vara väldigt lugn och sövande i tonfallet. Använd ett godis som inte är så gott att hunden blir alldeles vild. Tvinga inte ner den på sidan, då blir det dominans och underkastelse och bara obehagligt för hunden. Dessutom spänner den sig och får svårt att lära sig. Den måste vilja lägga sig av sig själv.

Vad ska jag säga? ”Ligg död” är en klassisk övning som går att fräscha upp genom att säga något annat än det vanliga. Kanske vill du låtsas skjuta hunden och säger ”pang” för att den ska fall ihop på sidan. Mindre våldsamt blir det om du frågar hunden ”Är du trött?”. Kanske vill du att det ska se ut som om hunden svimmar och ställer en lämplig fråga för det. Börja med att tänka ut vad du vill säga.

Inlärandet: Utgångspunkten för den här övningen är att hunden ligger på magen. Sätt dig på knä på ena sidan av hunden. Den bör rulla ifrån dig, annars blir det lite bökigt. Enklast om du är högerhänt är om du sitter på hundens högra sida. Håll då vänster hand på hundens rygg, så att du kan mjukt hjälpa till där. Håll höger hand uppe vid hundens nos. Kanske behövs det en godbit i handen, men ta ett lagom gott godis så att hunden rör sig lugnt. För högerhanden snett neråt golvet så att hundens huvud följer med och hamnar på sidan, smek puttande på kroppen med andra handen och upprepa orden du valt lugnt. När hunden hamnar på sidan ska du ge godbiten på en gång. Annars kanske den sprattlar och vill upp för att kunna göra flera konster för att få godiset. När den ätit upp, kan du börja försöka få hunden lugn. Inget våld, bara smek och säg sövande de ord du vill lära in, blandat med beröm med samma mjuka, lugnande röst. Så småningom kan hunden lägga sig ned på sidan när du säger orden utan att du behöver hjälpa till med händerna. Men kanske får du ta bort hjälpmedlet med händerna lite i taget. Glöm inte att alltid börja med ordet innan den handgripliga hjälpen kommer, det är enda sättet att få hunden att lyssna på orden och lära sig att de är igångsättningssignalen.

Utveckla övningen: Svårare blir det om hunden ”faller ihop” från stående. Det ser dessutom roligt ut. Vill den tillräckligt gärna ha godiset och kan göra övningen från sin liggande ställning, är steget inte långt dit. Du kan göra ett mellansteg, att den ska lägga sig från sittande. Ett tips som brukar locka hunden att slänga sig från stående ner i sidoläge, är att träna i mjuk snö. Det blir som en stötdämpning när hunden landar.

Att hunden rullar runt helt och hållet är bara fortsättningen på föregående ”svimma-övning”. Fast nu ska den rulla runt ett helt varv så att den kommer ner på magen igen.

Tänk på innan: Lär helst inte in ”rulla” direkt efter ”svimma”. Då kan hunden ha svårt att skilja på övningarna. Svimmandet blir kanske lite rullande och rullandet blir lite avsvimmat. Se upp så inte någon annan hund är för nära och stör, det här är ett känsligt läge för hunden och beroende på individ kan den vara för ”stolt” för att vilja hamna med magen i vädret inför andra hundars åsyn.

Vad ska jag säga? ”Rulla” eller ”snurra” är det vanligaste.

Inlärandet: Du använder samma knep som med ”svimma”. Hundens utgångsställning är att ligga på magen. Sitt vid hundens sida, med en hand uppe vid hundens nos och en på hundens bröstkorg, för att milt kunna skjuta på. Den stora skillnaden är att nu ska din hand vid hundens nos röra sig i en annan riktning. Nu ska handen föras in mot hundens bröst, så att hunden böjer på nacken. Blir hunden orolig när den kommit halvvägs, ge den belöningen då och låt den rulla tillbaka. Nästa gång får du lirka så att den rullar lite längre. Om den absolut inte vill, får du acceptera så mycket som hunden vill, och belöna det några gånger för att ge den självförtroende. Det är viktigt att det inte blir något tvång och obehag för hunden, då går utvecklingen bara ännu långsammare. Ett mjukt underlag brukar underlätta. När hunden är redo för att rulla över kommer den i ett ögonblick att hamna i position med magen och bröstet i vädret, då behövs den bara en liten putt och massor av beröm för att den ska rulla över till andra sidan och ha genomfört en rullning. Ge godbiten snabbt och visa hur glad du var över ”det stora genombrottet”. Nu är det dags att börja säga ord-signalen, om du inte gjort det förr. Nu är hunden trygg och det blir en positiv sammanknippning med rätt ord. Öka sedan svårigheterna gradvis. Låt hunden rulla ett helt varv innan belöningen kommer. Därefter låter du bli att hjälpa till med vänsterhanden, men låter högerhanden göra den vanliga gesten med godbiten för att visa att det är som förut ändå. Nästa steg är att resa dig upp från golvet/marken och ge hunden lite mer utrymme. Fortsätt att använda högerhanden med samma gest, fast nu en bit bort från hundens huvud. Nästa steg är att stå upp med rak rygg och säga ordet och visa med handen, vad hunden ska göra.

Utveckla övningen: Ett sätt att göra det svårare är att lära hunden att göra flera varv efter varandra. Ett annat är att lära hunden att göra detta på stegvis längre och längre avstånd från dig.

Hunden ska röra huvudet så att det ser ut som en nickning.

Användbart: Att nicka kan vara ett alternativ till skällande ibland. Om man inte vill att hunden ska lära sig skälla, eller om den inte vill det, kan man istället lära den att nicka som ett ”ja”. Då kan hunden instämma med vad du säger. Det kan ju vara skönt i diskussioner att veta att åtminstone någon håller med.

Tänk på innan: Det här är en övning som kräver tålamod av dig, men de flesta hundar kan lära sig det lättare än vad man tror.

Vad ska jag säga? ”Eller hur?”, ”Tycker du det?”, ”Håller du med?”, ”Är du hungrig?” Det handlar enbart om ditt eget tycke och smak och i viss mån, din humor.

Inlärandet: Välj en mycket god sorts godis och ha i handen. Sätt dig bekvämt på golvet eller i en fåtölj eller liknande med hunden framför dig på golvet. Vänta ut den till den gör en rörelse med hakan uppåt eller neråt. I samma ögonblick ska du berömma och så snart som möjligt ge godbiten. Ju snabbare du reagerar desto lättare är det för hunden att förstå vad du menar. I början kan det vara långt mellan lyckade försök, men ju fler belöningar som hamnat i rätt ögonblick, desto mer förstår hunden och börjar försöka göra det den uppfattar du belönat. Glöm inte att den tid när hunden gör fel, eller inget alls, men sitter där koncentrerad och försöker samarbeta är mycket värdefull. Slutresultatet är en bonus. Arbetet är det som har mest betydelse. Om du vill kan du inleda varje pass med att säga orden du valt för övningen. Då visar du att det är något nytt och inte de vanliga konsterna du vill åt. Men repetera inte orden om hunden inte förstår, det väntar man med till hunden kommit på vad som vi ville. Då säger man orden och belönar genast hunden gör rätt.

Hunden pekar med nosen på det finger du säger.

Användbart: Den här leken kan många barn och det är kul för både barn och hundar att ha en lek att leka tillsammans när de ska umgås. För en hund som känner sig osäker för barn kan det vara väldigt nyttigt dessutom, det blir något roligt att göra tillsammans. En annan fördel med övningen är att det inte kräver något utrymme alls, utan kan med fördel användas på resa eller när man sitter och väntar någonstans. Dessutom kan hunden göra det här liggande och därför passar det en konvalescent.

Tänk på innan: Spärra upp fingrarna ordentligt och använd samma hand vänd åt samma håll, till exempel högerhanden med tummen åt vänster varje gång, det underlättar för hundens förståelse.

Vad ska jag säga? Antingen de vanliga namnen på fingrarna, ”tummen”, ”pekfingret” och så vidare. Eller barnkammarramsans namn, alltså ”tummetott”, ”slickepott”, ”långeman”, ”gullebrann” och ”lilla vickevire”.

Inlärandet: Håll upp handen tydligt framför dig och se vad hunden gör. Belöna om den nosar på handen, oavsett var den än sätter nosen. När hunden förstått att den grunduppgiften, ska du försöka förmå hundens nos att nosa på det finger du vill börja med. Tummen är enklast för den är på en ytterände och i en egen vinkel. För att få hundens uppmärksamhet dit, slutar du belöna om den nosar på den fläck den av en slump valt att nosa på tidigare. Men så fort den nosar närmare tummen belönar du, även om det bara är lite närmare. Då kommer den att förstå att den ska flytta noskontakten. Steg för steg fortsätter du på det viset. Ställer nya krav om att nosa ännu närmare tummen innan belöningen kommer. Till slut kommer den att nosa på tummen och då jublar du samtidigt som nosen träffar tummen, så att den ska förstå hur glad du blev och att detta var målet. Kanske får du också på ovanstående vis styra hundens nos så att den nosar uppe på fingrets spets och inte längst ner på fingret. Fingerspetsen är nämligen det tydligaste för alla inblandade för hunden att ha som kontaktpunkt på fingrarna. Fortsätt att belöna kontakt med tummen, eller vad du valt som första finger, till du märker att hunden är säker på det. Då går du över till att träna in nästa finger, och sedan nästa. Om hunden pekar på fel, väntar du bara till den pekar rätt och belönar då.

Utveckla övningen: Vrid på handen och låt hunden pröva vilket finger som är vilket när den är spegelvänd. En annan försvårning är att välja andra handen. Tummen brukar alltid fungera lättast, eftersom den sitter där den gör.

Att lyfta en framtass är egentligen den klassiska övningen ”vacker tass”. Hunden ska här lyfta en tass mer eller mindre högt då vi säger till.

Tänk på innan: Att lyfta en tass är en underkastelsesignal, som jag skrev om i kapitlet om hundens språk. På grund av signalens betydelse brukar det vara ganska lätt att få hunden att lyfta tassen spontant. Den gör det kanske till och med av sig själv när den tigger.

Vad ska jag säga? ”Vinka”, ”Hej” och ”Tassen” är vanliga ord. Man kan också ta den ena tassen och sammanknippa med ett ord och den andra framtassen med ett annat. Till exempel ”God dag” och ”Adjö”, eller ”rätt tass” och ”fel tass”, eller ”höger tass” och ”vänster tass”. Om hunden sträcker ut tassen på ett visst sätt kanske det ser ut som en honnör eller annan typ av hälsning, fundera på vad som passar bäst att döpa rörelsen till. Har du en hund som redan kan ord för tassarna, kan du faktiskt välja nya ord och träna in dem. Det går utmärkt att lära om. Den lär sig snabbt att när du säger det nya ordet blir den belönad för den där enkla rörelsen med tassen, som den redan kunde.

Inlärandet: Här kan du bestämma vilken av framtassarna du vill att hunden ska lyfta. Det är nämligen så nära till hands i hundens fantasi att lyfta på tassarna, att den sannolikt kommer snart ha prövat med både den ena och den andra. Vilket gör att du kan ha bestämt dig för vilken du vill ska tränas först och invänta just den. Antagligen kommer tassen bara lyftas lite från underlaget, men det räcker, det är ett lyft och det ska belönas. Ju mer säker hunden blir på att det är den lyfta tassen som belönas, desto mer tydligt kommer den lyfta den. Och när du vill ha ännu högre lyft börjar du nonchalera små lyft och bara belöna högre lyft, så förstår hunden så småningom att den ska lyfta tassen så högt som du vill. Håll en godisbit framför hunden, säg ordet du valt och håll blicken på hundens framtassar. Sitter den ner kan det vara lite enklare, men det är inte nödvändigt. Däremot är det mycket svårt att lyfta tassarna när den ligger, så det rekommenderas inte. Så fort den rätta tassen lyfts lite berömmer du glatt och delar ut en godbit. Om det verkligen inte finns något initiativ till att röra en tass, kan du pröva med att peta lite på rätt tass. En annan genväg är att hålla godbiten i en sluten hand nära golvet, då kommer antagligen hunden att använda sin tass för att krafsa, och då har du fått upp tassen från den ”gjutna” positionen på golvet. Men glöm inte att genvägar är bara till för nödsituationer, det är bättre att det tar tid och hunden får jobba mycket för att komma på lösningen. När hunden väl fattat vad du menar kommer den att räcka fram den tassen gång på gång, till den blivit trött i huvudet av koncentrationen, för då blir det fel tass. Ha det i minnet om det blir fel, det är en varningssignal för att hunden behöver vila, minst i någon minut i alla fall. För att hunden ska kunna skilja på orden för de två tassarna måste man träna in varje tass för sig. Först den ena och när hunden kan den, tar man nästa. Då tränar man bara den ”nya” tassen till hunden kan den. Då kan du varva dem. Det är fusk om hunden lär sig att först är det höger, sen vänster, sen höger igen. Om det är samma ordning jämnt, behöver den knappt lyssna och tänka. En annan inlärningsvariant är att träna båda tassarna på en gång, men inte lära hunden namn på dem. Du kan säga ”Får jag en tass?” och belöna den som hunden visar upp, oavsett vilken det är. Sen kan du säga ”Får jag den andra?” och belöna om hunden väljer den andra. På det viset måste hunden tänka lite för att det ska bli rätt, men det är ändå enklare än att lyssna på namnet, som den förra varianten.

Utveckla övningen: Är din hund ivrig och sitter och viftar högt med sin tass kan du kanske förmå den till att lyfta även den andra samtidigt. Då kan det se ut som ”Upp med händerna”. I det fallet behöver den balansera på rumpan med ryggen rak för att klara att sitta kvar med båda tassarna i vädret.

Hunden ska ligga stilla på magen, men lyfta en framtass en liten bit.

Användbart: Den här övningen passar till en hund som är konvalescent och inte får röra sig.

Tänk på innan: Om hunden är skadad i en tass, låt den inte lyfta den skadade tassen, det kan förstås göra ont.

Vad ska jag säga? Du kan säga samma ord som du använder när hunden sitter upp och gör samma rörelse. Det blir ändå svårt, den upplever övningen som ny. Men du kan också säga helt nya ord, om du vill.

Inlärandet: Inlärningen ska ske precis som vid förra övningen, när hunden satt upp. Kan hunden det redan, kommer det att bli lättare att förstå vad vi menar när den ligger ner. Vill man börja med att lära in tassarna på en liggande hund, kan man behöva använda sig av knepen som stod om i förra övningen, för att hjälpa den på traven. Det är nämligen inte lika säkert nu att hunden spontant jobbar med tassarna, eftersom den stödjer sig på dem samtidigt. Men det är inte en omöjlig övning att lyckas med.

Den här tassövningen är en sorts problemlösning i och för sig. Men många övningar går in under flera rubriker. Hunden ska peka med rätt tass på den hand som innehåller godis.

Tänk på innan: Kanske uppskattar man inte en stor och ibland smutsig tass som krafsar för att få det hunden vill ha. Tänk på det innan om du vill uppmuntra den här sortens beteende.

Vad ska jag säga? ”Peka”, ”visa” eller liknande.

Inlärandet: Bestäm från början hur stora krav du ska ställa på hunden. Om den måste peka med rätt tass, eller om det räcker med vilken tass som helst. Ta en godbit eller något annat intressant som ryms i en hand. Knyt båda händerna, den ena tom, den andra ska innehålla belöningen. Nu är det dags för hunden att peka. Men inte med nosen, det är för lätt. Den ska använda en tass, antingen den du tänkt ut, eller vilken som helst. Eftersom det är en sorts problemlösning ska du försöka att inte hjälpa till. Låt hunden pröva till det bli rätt, då öppnar du handen och ger hunden vad du gömt. Ger den upp får du visa belöningen igen, så att den på nytt blir ivrig och fortsätter jobba.

Utveckla övningen: Om du vill göra det extra svårt kan du bestämma dig för att hunden ska peka med just höger tass om du gömt i din högra hand, så att det blir diagonalt, och vänster tass om det finns något i din vänstra hand. Det tar förstås lite längre tid för den att komma underfund med.