När Saga var 11 månader gammal så beslutade hennes dåvarande ägare att de skulle sälja henne på grund av att de fått tillökning i familjen i tvåbent form. Deras förra barn hade tyvärr dött i plötslig spädbarnsdöd och av den anledningen så vågade de inte ha hund hemma nu när de fått barn igen då hundarna skulle kunna vara skälet. (Konstigt nog valde de dock att behålla sina två schäfrar) Därför så satte Sagas ägare ut en annons på internet som jag såg kort efter att min mamma hade gett mig tillåtelse till att köpa hund. Där efter tog det inte allt för lång tid innan Saga var min och lyckan var total. Snart visade det sig att Saga hade vissa små olater för sig, som att sno mat från bord och diskbänk. I Sagas första hem tillät de nämligen hyss likt detta och dessutom så hade de i stort sett enbart använt Saga till utställning vilket gjorde att hon endast kunde ett kommando, nämligen "stå". Det ändrade jag snabbt på och det visade sig att Saga var väldigt pigg på att lära sig så länge hon fick godis för det.
 

Efter ungefär ett år så träffade jag Marcus, min sambo, och jag blev så där riktigt nykär som man kan bli. I och med detta så började Saga att kissa inne och vi försökte allt för att förstå varför hon gjorde det. Först trodde vi att det var en urinvägsinfektion men nu i efterhand så har jag insett att hon gjorde det för att få uppmärksamhet. Hon var ju van med att vara den som alltid stod i centrum och att matte satte henne åt sidan uppskattade hon inte alls.

Protestkissandet blev sedan bara värre och värre och inget kunde få henne att sluta. När hon tillsist började med att kissa i våra sängar så fick mamma nog och sa att hon skulle ut. Självklart så vägrade jag och mitt liv blev kort och gott ett helvete med alla bråk som avlöste varandra hela tiden. Tillsist gav jag med mig och intalade mig själv att det antagligen var bäst att Saga fick "flytta hem" igen. Hennes förra ägare hade nämligen hört av sig under året och försökt byta tillbaks Saga mot en schäfervalp (tro det eller ej) då rasstandarden hade ändrats till Sagas fördel, så jag förstod att de ville ha tillbaks henne. Mitt hjärta brast den dagen vi satt i bilen för att lämna tillbaks Saga igen men jag försökte att se på det från den ljusa sidan och vara glad för att hon inte fick flytta till ännu ett nytt hem iallafall.

I efterhand så har jag fått höra att Saga såldes igen 3 månader senare (efter att hon ställts ut en gång med medelmåttigt resultat) till en tjej som hade en omplaceringsförmedling nere i Skåne. Där blev Saga en hund i mängden och då den nya ägaren tröttnade på att Saga snodde mat hela tiden så fick hon bo i en hundgård dygnet runt tillsammans med några andra hundar. Där blev Saga även påhoppad av någon av hundarna vilket hon har både fysiska och psykiska ärr av än idag.

Strax innan Sagas 4 års dag, några månader efter att lilla Jäzper hade lämnat oss, så såg jag en annons på nätet när jag som vanligt kikade runt i tristess - Det var Saga! Jag mailade och förklarade att jag hade ägt Saga tidigare och det visade sig att kvinnan i Skåne aldrig fått höra talas om mig. När hon köpte Saga så fick hon istället höra att Saga hade varit hos en fodervärd under en tid men att de hade valt att ta tillbaks henne för att hon blev så fet där. De hade även stolt berättat om hur duktig Saga var och att de hade lärt henne hela lydnadsettan. Det var i själva verket jag som hade lärt henne allt detta och vad jag minns var hon inte alls tjock då de fick köpa tillbaks henne.

Hur som helst så fick jag möjligheten till att köpa tillbaks Saga igen och eftersom jag hade flyttat hem till Marcus så var det en chans som jag inte kunde missa! Jag hade ju längtat så efter min älskade Saga och gråtit mig till sömns så många nätter och äntligen så skulle jag få träffa henne igen. Hålla henne i min famn och känna hennes djupa andetag. Det var det jag hade drömt och och längtat efter så länge och det var helt enkelt meningen att vi skulle återförenas igen. Jag och min Saga.