Saga har alltid varit sådan som älskat att göra sådant som man inte direkt förväntar sig att en basset ska göra. När hon var strax under 2 år gammal så gick vi en agilitykurs och hon blev faktiskt rätt duktig på det. Inte så man kan jämföra med en smidigare ras kanske, men många verkar tro att en basset inte ens skulle kunna ta sig igenom en bana. Just agilityn är en av Sagas favoritaktiviteter men tyvärr så kan vi inte träna det längre för hennes ben och höfters skull. Skulle Saga däremot få bestämma så skulle hon vara på agilitybanan hela dagarna.

Jag har även gått en lydnadskurs med Saga vilket hon klarade fint. Kursledaren sträckte sig till och med så pass att hon tyckte att vi borde tävla men den främsta anledningen till att vi inte har gjort det är för att Sagas lydnad försvinner i samma stund som godisen i min hand försvinner. Vi brukar iallafall träna lydnad lite då och då för aktiveringens skull och sen tillkommer ju all denna vardagslydnad som man i princip tränar på varje dag.

Att Saga är bra på att spåra kom inte som en överraskning för mig direkt. Hon är en typisk basset som gärna går med nosen i backen hela promenaderna och som får selektiv hörsel då hon fått upp något trevligt spår. Tack och lov så är hon inte särskilt intresserad av att jaga så hon har aldrig gjort något annat än att just spåra vilt. Just viltspår är hon som född till, men även personspår kryddade med lite godis är uppskattade och likaså mer regelrätt sök i jakt på en gömd figurant. Ibland händer det även att vi sysselsätter oss med kantarellsök om höstarna.

En annan sak som Saga älskar men inte får göra längre på grund av sina benpålagringar är att dra. Det kan säkert låta lite konstigt men när selen åker på och matte och husse peppar henne så lyser hennes ögon upp och så ger hon allt vad hon kan. En gång prövade vi en kort bit att se hur mycket hon skulle klara dra och hon kunde faktiskt dra Marcus i pulka efter sig. Hon är ett litet muskelknippe med andra ord. Jag hade även tänkt att köpa en klövjeväska till henne förut men nu har jag lagt dom planerna på hyllan eftersom jag inte vill belasta hennes rygg och leder mer än nödvändigt.

Att basset hounden är en jakthund som avlades fram en gång i tiden för att arbeta i långa pass i hård terräng märks tydligt just när man ser Saga i något arbete som hon älskar. Det är verkligen en fröjd för ögat att se!